Den våg Bellmans översättningar vi på senare tid har fått
bevittna – till språk som för de flesta av oss tidigare var okända såsom den
turko-tatariska tjuvasjiskan till ett för oss européer så klassiskt litteraturspråk
som franskan, till nordiska och baltiska grannspråk m. m. fyller oss med en glädje som
hos många säkert blandas med undran. Var Bellman verkligen så enastående? Ja, visst
var han det.
När det gäller ett översättningsspråk, tyskan, blandas
glädje och förundran med vemod. 1994 gav förlaget Philipp Reclam jun. i Stuttgart ut Fredmans
epistlar i sin helhet i sin billighetsserie Universalbibliothek, en
sammanställning av äldre översättningar från Niedners vid seklets början och
framåt. 1995 kom skalden Fritz Graßhoffs Bellman auf Deutsch, Fredmans Episteln
ut på förlag Berlin-Brandenburg, en bitvis egensinnig "nachdichtung", fylld av
diktaren/konstnärens egna vignetter.
Redan innan Reclam-utgåvan kom var Klaus-Rüdiger Utschick färdig med sin kompletta översättning av Fredmans epistlar, ett enormt och mycket språktroget översättningsarbete, som var dömt att hamna i skuggan av Reclams väletablerade distribution och Fritz Graßhoffs kända diktarnamn. Jag tror inte att någon av dessa tre händer visste vad de andra tre gjorde, men jag är övertygad om en sak: Klaus-Rüdiger Utschick hade inte låtit sig avskräckas även om han vetat!
Den brinnande Bellmansentusiasten Utschick har nu för avsikt att
grunda ett eget förlag med ett enda syfte: att ge ut Bellman i Tyskland. Med
översättningarna arbetar han vidare: 1995 var han färdig med samtliga Fredmans sånger
och detta år belönades han av Svenska Akademien med ett pris och ett stipendium. Nu
arbetar han med att översätta Bellmans religiösa dikter och Sällskapet fick för
någon tid sedan ett urval av dessa.
Böckerna färdigställer han själv som mycket prydliga –
och mycket prisvärda – desktoppublikationer. Låt oss hoppas att han orkar
fortsätta detta stora och viktiga introduktionsarbete. Och låt oss visa det intresse
arbetet förtjänar.
Helt ensam arbetar inte Klaus-Rüdiger. Hans entusiasm för att
introducera Bellman för en tysk publik delas av hans språkkunniga hustru Ursula, som vad
jag hört är i färd med att översätta Paul Britten Austins stora arbete Carl Michael
Bellman till tyska.