Carl Michael Bellmans skrifter. Standardupplaga.
IV. Bacchi Orden, N:o 10

CEREMONIELLE

VID PARENTATIONEN

i

RIDDARE-CAPITLET

af

DE TVÅ FÖRGYLTA SVINEN,

hållen öfver

BRÄNVINSBRÄNNAREN OCH RIDDAREN

LUNDHOLM,

den 15 October 1769

af

Ordens-parentatorn och Ceremonie-mästaren,
Perukmakare-gesällen
Janke Jensen.

34

Närvarande uti Capitlet, som innom Templet emottaga Processionen.

Afskedade banco-bokhållaren och Commendeuren von Bercko.

Bryggaren och Commendeuren Nybom.

Såckerbagaren och Riddaren Halling.

Stolmakaren och Riddaren Österman.

Samtelige med sina rökelse-kar.

Vid baneret.

Bryggaren och Commendeuren Meisner Oelheim med Oe. Ordens-härholden Glock.

Ordens-klåckaren samt vice Eds-formulair-förestafvaren Trundman med Ordens-staken.

Bacchi Prästinnor.

Liljans Mor.

Cajsa Stina.

Bägge Jungfrurna på Gröna Solen.

35

Orchestern.

Ordens-pukslagaren Stendecker på altan af Templet.

Trompetarne.

Sjelfva Processionen.

Ordens-cancelleren och Commendeuren Planberg med Ordens-carafinen

Ordens-skattmästaren, vice interims suspenderade tullskrifvaren och Riddaren Agrell med Lundholms Ordens-kädja och stjernan.

Actuarien och Commendeuren von Ehrensugga med prestafven.

Ordens-ceremonie-mästaren, Oratorn, Parentatorn samt f. d. constituerade Dansmästaren i choret Janke Jensen med bränvinspannan, som drages af åsnor.

Härholden Kempendahl.

Trompetarne.

36

Lundholms kista ses vid ingången til choret och Iyftes på sitt parade-bräde af närvarande Comendeurer, under följande chor, som sjunges til skiftes af Bacchi Prastinnor och Commendeurer:

Bacchus vi dyrka.
Här är vår kyrka,
Bacchus, gjut styrka
I dina krus!
Vi äro quinnor,
Bacchi Prästinnor
Och tjänarinnor
Uti hans hus.

Låtom oss alla
Bacchus åkalla
Och nederfalla
I hvar minut.
Lundholm här vakat,
Vällusten smakat,

37

Flaskorna skakat
Och tömt dem ut.

Prästinnorna niga, Commendeurerna buga.

Svalkom vår tunga,
Hjerta och lunga.
Låtom oss sjunga,
O! Bacchus hör!
Den saft du tömmer
Vårt lif berömmer,
Man döden glömmer,
l vällust dör.

Chorus med accompagnement af klåckorna.

Hör klåckorna med ängsligt dån
De klämta för en Bacchi son,
För Riddarn Lundholm där i vrån.
Se svepningsduken,
Se Ordens-peruquen,
Se stjärnan på’n!
Hör klåckorna vid mörksens tull!
Såf gamle Lundholm, såfve lull,
Cupido sjunger vid din mull.
Om nånsin en din maka
Skull kyst på din haka,
Hon blifvit full.

38

Din morgon-sol brann sällan klar,
Din middag blott en skymning var,
Din näsa aftonrodnan bar,
Sä rödlätt och trinder;
Af mörkblåa kinder
Hon skugga har.
Så slå din kammardörr i lås!
Din Ordens-kåpa, kors och krås
I jorden multnar och förgås.
Din kista man rörer,
Ta i Commendeurer,
Trompetare, blås!

Fanfare af trompetare.

VON BERCKO.

Vårt lif sig likt ett frö i Jordens sköte vänder —
Det var en tunger hund, tag i med båda händer! —
Jag säger likt ett frö, som ej kan mognad få,
Förrn nya solar syns på nya himlar gå.
Tag Nybom friskt uti; courage i soldaten!
Det var en bränvins-luns, så tung som sjelfva saten.
Det här, det kostar på, jag törstar som en elg.
Månn Lundholm oss ej gömt en enda vin-bouteille?
Se åt! — vi önska godt vår sälla dödas ande —
Nej, som en gisten båt han står på torra lande,
Utpumpad och förbränd och murken öfveralt —
Nej, aldrig minsta tår — jag tackar tusenfalt!

39

Nog ha vi lustigt nog, torr hals och tommer maga.
Din pracksyl, skall min arm din tunga mullsäck draga?
Och det för ingen ting?

GLOCK.

                                    Fem veckor är förbi,
Och magen hans är varm, månn bränvin fins däri?
Hej Nybom, ha vi glas?

VON BERCKO.

Fy tusand, nej jag tackar!
På Soln och Bruna-Dörn min knoga stundom knackar,
Men ej på Lundholms buk. Hej gloriamus, hej,
Ta nu i styfva tag och Halling, akta dej!
Stänk rökelse ikring, colorum barselorum!
I repet alle man, och lät oss hålla chorum!

Capitlet sjunger, med accompagnement af valthorn.

Ta i Commendeurer, och valthornen rista,
Lyftom hans kista,     :||:
Helt tyst och nätt.
Lundholm vi mista —
I choret kistan nu sätt,         -  -  -  Valthorn.
Nu står hon bara rätt.        -  -  -  Valthorn.
Lundholm brunett och mätt,   -  -  -  Valthorn.
Näsan är violett,                -  -  -  Valthorn.
Ett skönt portrait.

GLOCK, Härholden för Capitlet, fäller spiran och MEISSNER baneret.

40

NYBOM.

Mig tycks trompeten hörs, hvad är för vind, mon cher?

VON BERCKO.

Lät se Pukslagarns hatt — vi ha nord-ost, mon Frere,
Det syns på floret det!

MEISNER.

                                    Tvy, nyckter sta och trampa!
Här brinner oljan ut måst i hvar enda lampa.
Hvad skall man gjöra här? Min hjerna tung och varm,
Baneret likså tungt — det värker i min arm.
At Blåkulla med alt! det blir mitt sorge-quäde —
Kom Bercko, voulez vous, kom slå ett slag i bräde!
Än tål det väl en stund, ell’ säg hvad menar du?
Kom sku vi gjöra pott — courage! voulez vouz?
Sätt bort banér och alt på sina vissa ställen!
Allons, två styfver går, vi kasta om appellen.
Hey! Tröja dus — allarm! Nå hvad är det försla?

Pukorna höres.

VON BERCKO.

Hå det är ingen ting, han stämmer pukorna. - - - Pukor.
Se ut åt, hej galant, pukpinnarna han svänger,
Se floret från altan sig in i fenstret slänger.
Jo det va annat malt — fy donc, sex fyra, fy!
Cratsh! Tröja dus en gång — pytt san, jo morgen fruh!
Gjör inga streck, mon cher, lät tärningarna falla,
Lät falla’n säger jag — Ess dus och quatuor alla —

41

Nu ä ni mor i Tulln, sa bond'n åt suggan, — håll,
Lät ligga tärningen, ich weiss nicht wass ich soll —
Nu kan jag, lät mig se — en cinqua dus, må gjöra,
Lät ligga'n säger jag —

MEISNER.

                                     Å, kyss du mej på öra!

VON BERCKO.

Ä, kysse dej väl fan, du kycklinge, jag svär,
Vet att för min famille jag enda caput är,
Du din ofrälse hund! Hvad va det? Cinqua fyra —
Min gåsse, hvissla nu — de kasten voro dyra,
Kom se. Bror Nybom, se, det var ett laga fång!

NYBOM.

Von Bercko, du är karl! (sjunger tillika med Capitlet)
                                     Ah! un joli garcon.

VON BERCKO.

Nu kan jag spela blindt, nu kan jag slå och blunda —
En kanna Portugis — nej lät mig litet grunda —
Jag håller kannan fullt — sex brickor, åtta! fy!

NYBOM och CAPITLET sjunger.

Ah! le diable battu, le diable cocu.

GI.OCK.

Ack! om von Bercko dog och just på denna timma
Så skull jag ta hans spel.

VON BERCKO.

                                       Då skull bouteiller glimma

42

Och bara rolighet och raffel och citron.
Då såg ni andra sken kring Bacchi våta thron.
Det spelet vinner jag, nu skingras all min dimma —
Då skulle som en fisk i öl min Härhold simma,
Om Bercko dog — En sup!

GLOCK.

                                 Ja det va ärligt sagt —
En morgon med sin sol gjör stora verldens pragt,
En afton med sin sup den lilla verlden fägnar.

MEISNER.

Du gapar med din näbb som fogeln, när det rägnar.
Gott lass uns leben, Glock, lät flaskan gå ikring!
Hej lustigt fylleri!

VON BERCKO.

                         Jag mins i Norrköping,
Sen vi vår grundlag fått med murar tryggt förskansa,
Hos Eggens hur en gång jag i strumpföttren dansa
Och alla undra på hvem denna token var,
Men jag för min famille är enda caput quar.
Ja, tror ni det, gut-tår, god Herrar Commendeurer,
Så sant som detta glas jag nu til munnen förer,
Så söp jag, lät mig se, fem kannor på en dag,
Och det blef plenum Bror, och så votera jag.
Sex ess, fy tusand, håll! Allarm! hör ni trompeten? - - - Tromp.
Tag Härhold, tag min sup och sätt bakom tapeten.
Korss jag är full barbast, ell' huru säj, va ba?
Opp Riddare! Allarm, nu lär de komma. Ja,

43

Peruquen sitter snedt, halfärmarna på knogen
Liksom Hans Jergen sjelf, när han går hem från krogen.
Baneret, Meissner. fram! Nå Trundman, hvar är den?
Tag tärningarna Glock! Allarm — min hjärtans vän,
Är nu all ting tillreds?

MEISNER.

                                  Ack! himmel, mord och brand!
Där ligger Trundman full med byxorna i hand.
Hej Trundman, res dig opp! den fyllhund är ej vaken.
Fullt flygande allarm, hvar har du Ordens-staken?
Hör hur han snarkar! — pille! Salutem, res dig opp!
Vak opp, hör såd’n musique, där har du en sittopp,
Hör du trompetarne?                                  - - - Tromp.

MEISNER.      På en gång.     TRUNDMAN.

44

45

P r o c e s s i o n e n  u n d e r   m a r c h e.

Härholder båda, fällen spirorna här,
Vifta med floret!
Trompeter, blås i choret!       - - - Oboe och clarinetter.
Så stolt Processionen är.
Se Agell går främst — gevär! —
Lundholms korss och kädja bär
Uppå en dyna helt couleur de chair.     - - - Oboe och clarinetter.
Härholder båda, fäll nu spirorna där,
Sjungen Poeter,
Och dundren raqueter,
Och klinga trompeter,       - - - Oboe och clarinetter.
Röster och fleutravers!

Planberg — ur vägen! — Ordens Cantzler så stor
Af Gyllne Svinen
Bär Ordens-carafinen - - - Oboe och clarinetter.
Och har uti hatten flor.
Se med glas hvar Ordens-bror
Utan byxor, utan skor
Sig tumla uti Bacchi Riddar-chor! - - - Oboe och clarinetter.

46

Planberg — ur vägen! — Ordens Cantzler, Signor!
Går så beskedlig,
Så rödlätt och fredlig
I dryckom så redlig.     - - - Oboe och clarinetter.
Näsan röd som safflor.

Fram Ehrensugga, tag prestafven. Seigneur!
Handen i barmen,
Och hatten under armen.   - - - Oboe och clarinetter.
Trompetare, läpparne rör!
Jensen och en Commendeur
Lundholms bränvins-panna kör,
Och Knapen går med oboe frammanför. - - - Oboe och clarinetter.
Fram Ehrensugga, tag prestafven och hör:
Klåckorna ringa,
Härhålderna springa,
Trompeterne klinga,  - - - Oboe och clarinetter.
När en Riddare dör.

TRUNDMAN solo.

                 Jensen, sein diener! nå hurra, så kör!
                 Hör huru piskan den smäller,
                 Kors livad han tycker han är en seigneur!
                 Klang, bränvins-pannan hon skräller.
                 Knapen på oboe fleutar och svär;
                 Jensen! nå si den cujonen.
                 Hvad är för bylte af papper det där?
Chorus:       Jo det är parentationen.

47

Cavatine:     Se på minuten
                 Är altid Knapen frammanför,
                 Rynker på truten,
                 Hör hur han jollrar, hör!

KNAPEN låter höra sig solo på oboe.

TRUNDMAN solo.

Korss se den Jensen högfärdig och fet,
Pussig och blåögd och blöter —
Tjänare, Eders Förträffelighet,
Korss hva är icke du söter!
Se nu god vänner, nu hoppa han ner,
Piskan han stack under armen —
Vid bränvins-pannan står han nu och ler

Chorus:       Altid med handen i barmen.
                Knapen sig pinar —
                Se ögonen de stå så stint!
                Se hur han grinar —
                Korss hvad det låter fint!

Ytterligare solo af  KNAPEN.

KEMPENDAHL framför Processionen med kåpan och spiran. TRUNDMAN med staken.

KEMPENDAHL.

Ge rum på trappan där, mak åt er, ut för tusen!
Gå Trundman — hör du ej ? — gå ej så fort med ljusen!
Skattmästarn ragla till, där ligger han så sött

48

Med hyende och alt, och näsan sönderstött.
Lys hit ... håll i och dra! Hvad confusion och yra!
Signor Agrell, stig opp, tvy sådan lukt och syra!
Hör bränvins-pannans klang, hör Jensen ropar hej,
Hör huru piskan går!

AGRELL.

                                 Du Bacchi contrefej!

KEMPENDAHL.

Aj! Jensen kör i kull.

JENSEN med bränvins-pannan.

Släpp Jensen fram, ur vägen, hej!
Och hurra, piskan går!
Och agta mej och agta dej,
Om du i vägen står!
Och hurra piskan går,
Och hurra och guttår!
När paddan välde får,
Det ingen ända når.
Och hurra och guttår,
Guttår, guttår, guttår, guttår —
                                        och hejKör på, slå på, kör på, slå på, kör på, slå på —
                                        och hej!
Pannan hon slamrar,
Hon rullar och skramlar
Och bullrar och ramlar —
                                        och hej!

49

Hör nu på klangen,
Håll ärligt i slangen,
Kör sagta med vangen —
                                       och hej!
Trundman han mumlar,
Och Stendecker rumlar,
Och vagnen han tumlar —
                                       och aj!
Aj, aj, hur jag stötte mej!
Lamentuoso. Jag stötte bröst och buk,
Min Riddare-peruk
Ligger i ränsten. :||:
Aj, min Riddare-peruk!
Vet ni, hur det kom?
Jag skull vända om,
Och en sten låg uti vägen.
Intet kan jag gå,
Intet kan jag stå,
Aj mitt stötta ben, min lilla tå!
                    Nå, nå,
All min blod blir kall,
Högmod altid går för fall.

AGRELL.

                                  Jag hör Vulcani hamrar.
Hjelp himmel! med hvad sorl vi gå i våra kamrar.
Man skrålar vid vår säng, man klingar vid vår mull —
Jo, tänckt jag inte det? — nu körde Jensen kull.
Tack för du skrek så bra!

50

KEMPENDAHL.

                                           Nå såg jag nånsin maken!
Där ligger Trundman med, där ligger Ordens-staken.
Ur vägen då godt folk, mak åt er litet grand!
Se så Skattmästare, stig opp, tag mig i hand! . . .
Där ligger .Jensen nu ... se på den hvita satan —
Öl, olja, mjölk och frukt til sköflings alt på gatan!
Sin ränsten jämnar han til Bacchi blomster-plan.
Håll stilla Jensen, halt, med bränvins-caravan!
Mak åt er kära barn, ryck ej min Härholds-kåpa.
Hör kära Liljans Mor, skaff Jensen lite såpa.
Bad stänglar, myrten, löf, och rosor, skålar, stop,
Och vin och offermjöl — i putten alt ihop!
Tvi sådan Bacchi fest! Nu står han där och tjurar,
Sitt vatten kastar han vid dessa helga murar.
Tvi sådan skurk! Hör nu pukslagarn på altan!
Kör fram, allons, kör fram med bränvins-caravan!
Stendecker, trumla nu!

Preambulum på pukorna.

JENSEN solo.

Där bortnas sku vi stanna,
Knäpp sakta pukeslag! - - - Pukor.
Vid Lundholms bränvins-panna
Så parenterar jag.
Intet mina läppar blekna,
Jag är ej ånger jag
At en bränvins-hjelte tekna :||:
I rosenröda drag.

51

KNAPEN spelar en tact.

Betrackten Commendeurer,
I dag en slagen bror! - - - Pukor.
Mig tycks jag ser och hörer
Han Carons färja ror,
Hur blå mörkret honom tager
Och svarta böljan slår.
Men min hjelte, tag din lager :||:
På dina silfverhår!

KNAPEN spelar.

AGRELL.

                            Lät Processionen skrida:
Herr Parentatorn blir uppå min högra sida.
Til vänster Kempendal; raison är den — guttår! —
Om tvänne tumla skull, den tredje altid står;
Comment vous portez vous?

KEMPENDAHL.

                                         Seigneur Agrell, se foten,
Se Ordens-kedjan, håll! lät mig få ta emot’n;
Se här är stjärnan med. Men himmel! ach, jag dör,
Peruken ha vi glömt. Seigneur, Seigneur, Seigneur!
Och nu på sidsta stund och nu på sidsta timman —
O Gudar! hjelpen mig i denna sorge-dimman.
Du som här inne rår, där vin och klarhet fins,
Du som i Gudars blod en Konglig födsel mins,
Du som ditt altar ser i minsta vinklar dukas,

52

Lät mig af glömskans flod nu helt och hållen slukas!
Du som förfölgd af list i moderlifvet låg
Och i Semeles buk din Guda-tunna såg,
Du som blef verldens lust, när Jupiter med styrka
Uti sit egit lår din höga härkomst yrka,
Dig Bacchus! menar jag, din dyrkan mig förtär —
Capitlet dräper mig — peruken borta är!

AGRELL.

Hör på, hvad hände mig: jag tappa bort specialen,
Sex månars suspension, intekning i quartalen!
Specialen kom igän, men fan tog mitt quartal.
Här samma casus är, gråt intet Kempendal!
Ein mahl ist ja kein mahl — vid Tulln ej alla tulla.
Du slipper nog — guttår! Se här en mormors bulla.
Se här en ägta sup!

KEMPENDAHL.

                                Tag hit båd’ rep och tåg!
Jag vånda at min hals i Lundholms kista låg.
Jag vet väl, hur det går: mig Cantzlern slår på truten.
Det är et embetsfel! det är emot Statuten,
Det crimen lesae är; olycklig min person!
Här hjelper ingen bön ock ingen corruption.
Jag ser: från denna dag och ifrån denna tiden
Så blir min lyckas nål från rätta puncten vriden.
Seigneur Agrell, Seigneur, hvad tycks om alt det här?
Hvar skall vi få peruk?

53

AGRELL.

                                      Jag tror du nyckter är!

KEMPENDAHL.

Jag aldrig nyckter var — jag vill Capitlet låfva,
En karl med qvickt humeur, hans känslor aldrig såfva;
Min strupa är honett, min gom har ambition;
Jag söp, om jag vor rik, mitt finkel med citron
Och såf i bäddad säng.

AGRELL.

                                     Det skull jag också göra.
Guttår, min Jonathan, ej brandvakt skall dig röra,
Ej kypartaflors mängd din hjärna sönderslå
Ell någon krögar-arm dig i peruken få.

KEMPENDAHL.

Peruken borta är.

AGRELL.

Jag i peruken sk . . .
Du är en Bacchi man af värkliga meriter.
Tyst, Cantzlern på oss ser, stor sak, om du och han
Af munn med nyckter spått ibland försmädas kan!
Förtjänst förutan harm är kärlek utan pilar.
Aimable Kempendahl, ditt ryckte aldrig hvilar;
Stor sak, tag min peruque!

KEMPENDAHL.

                                            Du alla vätskors Gud!
Jag svettas vid din thron.

54

AGRELL.

Tyst, Cantzlern äskar ljud.

(Pukor.)

CANTZLERN PLANBERG.

Recit.      J heliga qvinnor, hvaren som här står,
             Med krantsar på hufvud och utslagna hår!
             J Fauner, Satyrer, J dråplige män
             Med rökelse-karen, slå Templet igän!
             Under denna sten
             Gömmes Lundholms ben.
             Hans sol och hans måna :||:
             Ha tappat sit sken.
             Slå Templet igän och förvara hans ben!

Cavat.     Du heliga tystnad, du som rår
             I hjältarnas grifter oändliga år,
             Bedröfva hvar tanka, hvart hjärta ge sår!
             Men se nu på Jensen, se där hvar han står,
             Hör på hans ton!
             Parentation
             Nu börjas i Templet med Riddare-skrud.
             Gif akt nu på Jensen, nu äskar han ljud.

(Pukor. Trontpeter.)

JENSEN.

I dag för andra gång man Ordens-klåckan rörer —
Ödmjuka tjänare, J Herrar Commendeurer!
Det andra gången är i detta Riddarchor

55

Jag lämnar i er famn en slagen Ordens-bror.
Ursägta mig, jag vill mig först om händren tvätta
Och sen min hjeltes bild för edra ögon sätta.
Jag tumla mot et plank och slog min hufvudskål;
Se på hur jag ser ut! Ach himmel! gif mig tvål.
Jag höll för stränger töm, det var just hela saken,
Den vänstra åsnan skrek, den högra slog med baken,
Och Knapen sprang förut och jollra på sit rör. - - - Oboe.
Däraf blef djuret vildt, jag öfverända kör.
De gamle sagt musique kan röra stackar, stenar;
Men de min åsna glömt, det såg jag när hon skena.
Hon dansa samma tact och lydde samma smäll,
Som denna Orphei dräng i Konungens capell.
Jag bar parentation til lycka uti barmen,
Höll pipan tänd i mun och piskan under armen;
Men bränvinsflaskan — tyst! hon uti fickan står, —
Ödmjuka tjänare — Capitlets skål, gut-tår!

(Pukor. Tronipeter.)

Se .Lundholm ligger död, vi sku hans marmor hugga;
När ljuset tändt sit sken, får kroppen straxt sin skugga.
Förvandlat är hans lif. O Gudar! styrk mitt tal —
Den supen gjorde godt, du raska Kempendahl —
Jag vill, o Lundholm, nu — Härolder, skaffa krita! —
På bränvinspannans brädd din lefnads cirkel rita;
Jag vill, jag vill, jag vill med röda drufvors blod
Afmåla en triton uti en bränvins-flod.
Jag vill med pantherdjur en Bacchi vagn bespänna

56

Och fauner sku omkring med nakna halsar ränna;
Där skall i Gudens famn helt ung min hjelte stå,
Med eldröd bass-viol och gyldne stråka på.
Jag vill — förbanna mej, man ljus och dag bör skönja:
Nu näsan målas skall. Härholder, skaffa mönja,
Zinober och safflor, carmin och violett!
Fem färgor vill jag ha, om näsan skall bli rätt.
Jag säger at jag vill — hvad vill jag? — ingen hörer . . .
Herr Ordens Canceller och Herrar Commendeurer!
Jag säger at jag vill, som mig är anbefaldt,
Vår Lundholm skildra af. Apollo, gif mig salt,
Upfriska mina drag och krydda mina tanckar!
Du ser en främling nu, som på din kulle vankar,
Du ser en snöhvit räck med svarta sammets-slag —
Du son af Gudars Far, vet Jensen heter jag.
Släpp Parentatorn fram til Aganippens rändel,
Sä skall du känna lukt af ljustalg och lavendel.
Minerva sjelf ej lärdt den konsten jag förstår,
På dödlighetens fält frisera männskjo-hår.
Jag kan i ängla-bild Medusae hufvud vända,
Ock blott med en chignon en Damons hjärta tända.
Jag gör i några drag, då jag är glad och rik,
En gammal Carolin en Gardets fändrick lik.
Jag skall berätta er — tag sudden bort, Härholder! —
Peruquen äldre är än bränvinspannans ålder;
Hit, från Neapel, kom den första som man vet,
Uti en silfverask med Kejsarens signet.
Peruquen äldre är än bränvinspannan, gubbar,

57

Och vår Societet systemen aldrig rubbar;
Och jag är Mössa, tänck, dock det hör just ej hit —
Apollo, gif mig salt och elda up min nit,
Bind mig en krants ihop al gröna lagrar skuren
Och krön min hjässa nu vid denna Tempel-muren!
Allons, nu mössan af och se min hjässa bar,
Lät mig nu läsa up den sång jag diktat har!
Dans 1’Ordre des Cochons, Messieurs, je vous assure
Var Lundholm sans dispute une tres jolie figure;
Vraiment, Messieurs, oui, jolie & ca est vrai.
Hör Kempendahl, du står liksom et herrgårds-fä!
Kjör bränvinspannan fram til chorets lilla fenster,
Formera Procession, trompetarne til venster,
Tag Ordens-stegen fram, klif up på pelarn där
Och bredvid Bourssels bild sätt Lundholms ungefär!
Jag vill med Hercules ock ställa en Achilles.
På lika vacker eld min olja lika spilles,
Mitt rökvärck bär jag fram, at värma bådas ben,
Få se om lågan sprids kring båda lika ren.
Vår Lundholm, var et ljus, som i sin mörka vinkel
Jämt uti pipan brann — tvy djäfvuln, tåcke finkel —
Det brann med dunkelt sken, och när det slockna ut,
Var staken helt förbränd. Så går det mig til slut.
Min kropp är liksom stekt, mitt innandöme gäser,
Vår Lundholms lika så: ni hör väl hvad jag läser?

58

Hans ögon, gode män — jag talar ej på spe —
Som klaraste rubin så röda voro de.
I intet document hans födsel jag erfarit;
Omtrent mot sexti år min Nestors ålder varit.
Så långt man ännu mins, vid denna profession
Har han tändt under sjelf i egen hög person,
Med outtröttlig flit vid mäske-karet setat
Och öfver 40 år sin Ordens-stjärna letat,
Den han förledit år så ganska värdigt fick,
Då i December han med Ordens-kåpa gick.
Ni lärer minnas än, hur han sin hjässa buga
Och svor i lif och död at Bachi safter suga:
Man mins väl, säger jag, hans alfvarsamma mine,
Hans vackra symbolum i stjärnan på Latin,*)
Och sidst vid Bourssels död hans darrande lekamen,
Hur liksom döden där åt lifvet ropa amen.
Det träffa rigtigt in, han til sin flaska tog
Och söp på 6 och klåckan 6 han dog.
Tre fjärndlar af hans lif i Bacchi tjänst försvunnit,
En tjärndel därutaf i Fröjas sköte runnit;
Sen alt försvann och rann, hvad skull han gjöra här?
Den stam afhuggas bör, som inga frukter bär.
Jag orkar intet mer om hans bedrifter sjunga;
Vältalighetens fält ej blomstrar på min tunga.
Men himmel! för hvar gång den hedersmannen satt
Uti en rankig- chaise med en nedslagen hatt,

*) Hodie mihi, eras tibi.

59

Med skuren rund peruque — af båckhår kund man tycka —
Med händerne i kors uppå en mazurs-krycka,
I en gråspräcklig råck med mässingsknappar tätt
Med stora oppslag på, helt lika sit porträtt.
Castanie-färgad väst, i den två rader knappar,
Och mörkblå byxor til med gröna klädeslappar,
Helt vida stöfvelskaft med dubbla sålors bädd —
Så såg min hielte ut, så var han altid klädd.
Vår Riddare en gång af kärlekspilen sårad,
Af vackra ögons glans uti sin ungdom dårad
Ger bort sitt fria bröst och får två långa horn . . .
Allarm! Stendecker hörs, han trumlar på vårt torn.

(Pukor.)

Men morgonronnan syns imellan skogens toppar;
Vår Ordens Canceller sin Sjöskumspipa stoppar.
Se på de gröna fält, hvad herdar och hvad lam,
Se gamla Tircis går med unga Daphne fram!
Se hur vid källans brädd så munter han sig sätter
Och hennes hjerta tar vid klang af clarinetter!
Jag prisar denna lund, den tystnad som här bor —
Men i ditt mörka hvalf såf sött, vår Ordens-bror!

Parentatorn i sin hänryckning tyckes se Daphne och Tircis omfamna hvarandra i en lund. Daphne sjunger under aterskall af valthorn:

60

Hör huru floden sorlar och rinner —
                Tircis hör!        - - - Valthorn.
Hör hur han bullrar — Daphne påminner,
                Att du dör.         - - - Valthorn.
Lät mig kyssa få din haka.
Omfamna mig och hör min röst!
Du min älskade åldriga maka,
Tag en blomma af mitt bröst!

PLANBERG.

Jag rökt min pipa ut, förträffeliga rökar!
I choret bullrar det, jag fruktar att det spökar.
Jag här en främling är til hjärta och person . . .
Kom lät oss gå vår väg — marchera, Procession!

CHORUS.

Klinga nu med clarinetter!
Bacchi Prästinnor stå liksom lam.
Äplen, päron och renetter
Bärs i korgar fram.
Se hvad dubbelt öl och enkelt öl och tårtor, gröna
                                    glas och stop!
Lundholm såfver sött och hvilar i sin grop.
Klang Härholder, lät oss springa,
Vivant nu Bacchi rolige män!
Klinga clarinetter, klinga!
Echo svarar än.

61

Se jag raglar och du kryper, och jag hoppar och du
                                       tumlar kull!
Lundholm såfver sött och hvilar i sin mull.
Vinet frögdar mänskjans hjärta —
Klinga clarinetter, til dans!
Lifvet blef en dödlig smärta,
Om ej vinet fans.
Derför lät oss dricka skålar, hoppa, dansa, sjungom
                                               nu i chor!
Lundholm såf nu sött, god natt, vår Ordens-bror!