Es war Tanz Samstagnacht
Det var dans bort i vägen
Es war Tanz Samstagnacht, ein Lachen und Lärmen,
und es hallte weithin von den lustigen Schwärmen,
ein Juhu! und ein Hopp! und und ein Hej!
Nils Utterman sah man, den Spielmann und Narren,
wie er saß mit der Pfeife am Weg auf dem Karren,
spielte dudeli! dudeli! dej!
Da war Bolla, das prächtige Takene-Täubchen,
sie ist arm, aber hübsch mit dem reizenden Häubchen
und lustig und geckig und keck.
Da war Kersti, die trotzige, wandernde, wilde,
da war Finnbacka Britta und Kajsa und Tilde
und die stattliche Marja von Bäck.
Da war Petter von Toppsta und Gustaf von Backen,
das sind Jungs, die verstehn sich aufs Holzen und Hacken
und auf Mädchen im Tanz, holla hü!
Man sah Flaxman vom Torp und Niklas von Swängen
und Pistol, den Rekruten, im Tanze sich drängen -
und Kall-Johan von Skräddareby.
Und als hätten sie Wespen in Hosen und Röcken,
so hüpften im Rejland die Gören und Gecken
und klickten und klackten wie toll,
und Rockschöße flatterten, Schürzelein flogen,
und Blondzöpfe schwangen und schwirrten im Bogen,
und die Pfeife, die schallte und scholl.
In dem Dickicht von Birken und Erlen und Hasel
war Geflüster, Getuschel, Gelärm und Gefasel
im schummrigen Schattenrevier,
es war Spiel und Geras’ über Steine und Stöcke,
es rauschten die Zweige und raschelten Röcke:
- Wenn du willst, so hast du mich hier!
Es glommen die Sterne, den Platz zu erhellen,
und es lag ihr Schein auf den plätschernden Wellen,
auf dem laubwaldumkränzten See.
Und ein Duft lag schwer auf den blühenden Triften
von den harzigen Zapfen der Föhren und Fichten,
von Sträuchern und Blumen und Klee.
Und ein Fuchs stimmte ein in die lustigen Laute,
und ein Kauz schrie uhu! aus dem Brombeerkraute,
und sie hörten es nicht, was da schrie;
doch uhu! kam vom Getberg das Echo der Schreie
und als Antwort Nils Uttermans Dudelideie!
und ein dudeli di! dudeli!
Gustaf Fröding, Schilf, Schilf, rausche. Ausgewählte Gedichte.
Übersetzt und herausgegeben von Klaus-Rüdiger Utschick
(c) 1999, Anacreon Verlag, München
DET VAR DANS BORT I VÄGEN.
Det var dans bort i vägen på lördagsnatten
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!
Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,
hon är fager och fin, men har intet i fickan,
hon är gäcksam och skojsam och käck.
Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda,
där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i Bäck.
Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen,
det är pojkar, som orka att kasta på klacken
och vischa en flicka i skyn.
Där var Flaxman på Torpet och Niklas i Svängen
och rekryten Pistol och Högvaltadrängen
och Kall-Johan i Skräddarebyn.
Och de hade som brinnande blånor i kroppen,
och som gräshoppor hoppade Rejlandshoppen,
och mot stenar av klackar det small.
Och rockskörten flaxade, förkläden slängde,
och flätorna flögo och kjolarna svängde,
och musiken den gnällde och gnall.
n i snåret av björkar och alar och hassel
var det viskande snack, det var tissel och tassel
bland de skymmande skuggorna där,
det var ras, det var lek över stockar och stenar,
det var kutter och smek under lummiga grenar
— vill du ha mig, så har du mig här!
Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullarnes krön.
Och en räv stämde in i den lustiga låten,
och en uv skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten,
och de märkte, de hörde det ej.
Men uhu! hördes ekot i Getberget skria,
och till svar på Nils Uttermans dudelidia!
kom det dudeli! dudeli! dej!