Aus König Eriks Liedern
Ur kung Eriks visor
Ein Lied
über die Stunden, da ich lustig war mit Welam Welamsson im Schloß zu Uppsala und Erzbischof Lars und Doktor Bengt waren draußen und warteten.En visa om när jag var lustig med Welam Welamsson och ärkebiskop Lars och doktor Bengt var ute och väntade
Laß uns trinken, Welamsson,
prosit, Welam Welamsson!
Der Drach ist geschlagen,
für Frevel belohnt,
und harrt in Not und Plage
der Straf am Jüngsten Tage
im Loch, wo er wohnt.
Laß uns trinken, Welamsson,
denn Sture ist gefangen
mit eisernen Stangen!
Laß uns trinken, Welamsson,
prosit, Welam Welamsson!
Herrn Larses Postille
zum Teufel geben wir
und auch Herrn Bengtens Brille.
Laß rufen zur Qadrille
uns Hurenweiber her!
Laß uns trinken, Welamsson,
laß Krüge fülln zum Saufen
auch für den Hurenhaufen!
Prosit, Welam Welamsson,
laß uns trinken, Welamsson,
die öden Zeiten töten
und uns mit Wein und Bier
die fahlen Wangen röten
und trotzen Satans Nöten
mit gutem Malvasier!
Laß uns trinken, Welamsson,
laß Blumen uns frommen,
zum Hekla wir kommen.
Ein Lied
über mich und den Narren HerkulesEn visa om mig och narren Herkules
Zupf Gitarre,
rupf und schlag!
Wer ist Narre?
Sag, Gitarre,
sag!
Ich bin Narre,
König du!
Zupf Gitarre,
rupf Gitarre,
ich hör zu.
Singet, Stränge!
Frühling lacht.
Welche Klänge,
welch Gepränge,
Maienpracht!
In der Heide
unverzagt
steht die Weide,
über Heide
ragt.
Froh zum Feste
König ritt,
ritt und preschte
und zum Feste
schritt.
Sieh im Reigen
König freit,
hör die Geigen,
sieh im Reigen
Maid!
Stränge singen,
Stränge surrn,
Stränge klingen,
Knospen springen
und verdorrn.
Stürme drängen,
Weide brach.
Lausch den Strängen,
Wimmerklängen
im Gemach!
Zupf Gitarre,
rupfe mehr!
Diele, Sparre,
Bohle knarre
schwer!
Nun taugt wenig
die Gitarr,
ist der König,
ist der König
Narr.
Hör, Gitarre
klingt wie Rost,
die Gitarre
ist dem Narre
Trost.
Ein Lied an Karin
als sie getanzt hatteEn visa till Karin när hon hade dansat
Aus edlen Blumen will ich winden
den Kranz für meiner Liebsten Haar
und aus Erinnerungen binden
den Kranz für deine alten Jahr.
Ein Kranz, gemacht aus Blumenschnüren
für dich, die meine Seele liebt,
dein graues Haar noch soll er zieren,
wenns mich schon lange nicht mehr gibt.
So wunderschön und jung im Tanze
ist meine Liebste, doch beschwert -
es ist ein Dorn in diesem Kranze,
und Gift in einer Blüte gärt.
Zwei Tröpfchen Blut herab sich senken
von meiner Liebsten Haar ich seh;
was ich auch immer ihr mag schenken,
ich schenke Qual, mein Kranz tut weh.
Ein Lied an Karin
aus dem KerkerEn visa till Karin ur fängelset
Messe nicht mit dem Maß den Mann, der verloren,
doch nässe mit den Tränen den Toren unter Toren.
Herrlich war meine Krone, mein Reich unter Reichen,
mit Königen und Kaiser war ich gleich unter gleichen.
Mein Reich ist zersplittert, meine Krone in Stücken,
im Kerker muß ich sühnen, mein Haupt will ich bücken.
Die Freunde dienten mir in Treue bis ans Ende,
das Blut der Getreuen besudelt meine Hände.
Mein Volk stritt tapfer für meine Ehre und Krone,
die Not und den Tod nur bekam es zum Lohne.
Töchter voller Anmut waren die Zierde im Lande,
ich nahm sie ins Schloß zu Wollust und Schande.
Zuletzt griff ich nach dir, den letzten Trost mir zu geben,
der Frühling sollte darben, um den Herbst zu beleben.
Oft hast du über mich bittere Tränen verloren,
messe nicht mit dem Maß, beweine den Toren.
König Eriks letztes Lied
Kung Eriks sista visa
Was helfen uns Tränen, nützt uns Geschrei,
König Johan und Gott sind einig, die zwei,
König Johan ließ mich packen,
und Gott gab mir sein Trosteswort:
Dein Leib nur ist dein Kerkerort,
du kannst aus deinem Kerker fort
wohl mit gebrochnem Nacken.
__________________________
Erik: Erik XIV (*1533 +1577), Gustaf Wasas Sohn, schwedischer König 1560, abgesetzt 1569
Sture: Nils Svantesson Sture wurde 1567 von König Erik ermordet. Erik ließ auch dessen Bruder Erik Svantesson und Svante, den Vater der beiden, töten sowie eine große Zahl weiterer schwedischer Adeliger. Diese Bluttaten gingen als die "Sturemorde" oder "Uppsalamorde" in die schwedische Geschichte ein.
Hekla: Vulkan auf Island, berüchtigt für seine furchtbaren Aschenausbrüche, Synonym für die Hölle.
Karin: Karin Månsdotter, aus einfacher Familie stammend, war König Eriks Gemahlin.
Johan: Eriks Bruder Johan wurde 1569 zum König gewählt.
Gustaf Fröding, Schilf, Schilf, rausche. Ausgewählte Gedichte.
Übersetzt und herausgegeben von Klaus-Rüdiger Utschick
(c) 1999, Anacreon Verlag, München
EN VISA
OM NÄR JAG VAR LUSTIG MED WELAM WELAMSSON
OCH ÄRKEBISKOP LARS OCH DOKTOR BENGT VAR UTE OCH VÄNTADE
Klunkom, Welam Welamsson,
klunkom, Welam Welamsson,
si ormen är tagen
och glädjen är stor,
i länkar är han slagen
och väntar domedagen
i burn, där han bor,
klunkom, Welam Welamsson,
gudlov vi have Sturen
instoppad i buren!
Klunkom, Welam Welamsson,
klunkom, Welam Welamsson,
herr Larses postillor
vi vele giva Hin,
och så herr Bengtses brillor,
låt kalla våra frillor
från staden hitin,
klunkom, Welam Welamsson,
låt fylla mer i stopen
att läska frillohopen!
Klunkom, Welam Welamsson,
klunkom, Welam Welamsson,
vår tid vi vele öda
med dryckjom och svir,
så drickom oss röda,
så drickom oss döda
i gott Malvasir,
klunkom, Welam Welamsson,
och blomstrom och blommom,
åt Hecklom vi kommom.
EN VISA
OM MIG OCH NARREN HERKULES
Knäpp gitarren,
strängen slå,
vem är narren,
vem är narren
av oss två?
Jag är narren,
du är kung,
knäpp gitarren,
knäpp gitarren,
sjung!
Rör på strängen,
det är vår,
glad på ängen,
glad på ängen
blomman står.
Över ljungen
står en tall
högst i dungen,
högst i dungen
all.
Hög på hästen
red en kung
upp till festen,
sprang av hästen
ung,
tog, du dansens
giga hör,
kyss av landsens,
kyss av landsens
mör.
Hör du strängens
hårda skorr,
nu är ängens,
nu är ängens
blomma torr.
Storm kring branten,
tallen brast,
hör diskanten,
hör diskanten
viner vasst.
Knäpp gitarren,
vilt i ring
virvla barren,
virvla barren
kring.
Trött och sprungen
är gitarrn,
nu är kungen,
nu är kungen
narrn.
Hör gitarrens
brustna röst,
det är narrens,
det är narrens
tröst.
EN VISA
TILL KARIN NÄR HON HADE DANSAT
Av ädla blomster vill jag linda
en slinga kring min käras hår,
av kära minnen vill jag binda
en krans åt dig för ålderns år.
Med mina händer vill jag vira
den kringom den jag haver kär,
ditt gråa hår skall kransen sira
ännu, när jag ej mera är.
Si däjelig och ung i dansen
min kära är, men icke glad
- så är en tagg i denna kransen
och gift i dessa blommors blad.
Jag ser en droppe blod, som stänker
av kransen kring min käras hår,
så är ett kval i allt jag skänker,
min skänk gör ont, min krans ger sår.
EN VISA
TILL KARIN UR FÄNGELSET
Mät mig ej med mått, men vät mig med tårar,
en dåre är jag vorden, en dåre ibland dårar.
Skön var min krona och härligt var mitt rike,
jag haver varit konung och kejsarens like.
I spillror är mitt rike, i stycken är min krona,
i fängelsets mörker mitt brott vill jag sona.
Jag tjänades troget av vänner och fränder,
se frändernas blod förmörkar mina händer.
Troget gick i striden mitt folk för min ära,
i nöd fick det trohetens skördar uppskära.
Döttrar av mitt folk gingo fagra på torgen,
jag förde dem upp till att skändas i borgen.
Sist grep jag efter dig för att finna sista trösten,
våren skulle skövlas att skänka liv åt hösten.
Titt över mig har du bittra tårar gjutit,
mät mig ej med mått, förlåt vad jag brutit.
EN VISA
TILL KARIN UR FÄNGELSET
Vad båtar oss gråt, vad hjälper oss rop,
kung Johan och Gud de hålla ihop,
kung Johan gav mig blacken
och Gud sin nåd med detta hopp:
ditt fånghus är din egen kropp,
och villst du ur ditt fånghus opp,
så kanst du bräcka nacken.