Glossar zu Fredmans Episteln

Die Zahlen benennen die Fundstellen (Epistelnummern und Strophen) der erklärten Wörter bzw. Namen

1. Teil: Glossar zum deutschen Text

Absalom 62:3; "König Davids Sohn, der auf einem Maultier ritt, und da das Maultier unter das Astwerk einer großen Eiche kam, blieb Absaloms Haupt an der Eiche hängen, und er schwebte zwischen Himmel und Erde."

Aeneas 34:10; trojanischer Held, floh mit dem Vater auf dem Rücken aus dem brennenden Troja und rettete dessen Hausgötter; wurde der Stammvater Roms.

Ahasver 62:3; hebräischer Name des Perserkönigs Xerxes; Fredman spielt hier auf das Buch Esther 2 in der Bibel an.

Alicant 77:3; Alicante, spanische Hafenstadt am Mittelmeer.

Amaranthen 82:5; Mitglieder des Amaranthen-Ordens; hier eher eine euphemistische Umbildung von eigentlich gemeinten ‘Amanten’ (Liebhabern).

Ameisenbranntwein (myrbrännvin) 22:1; Branntwein, gewürzt mit Ameisen oder Teilen von Ameisenhaufen.

Anzani 37:5; 37:5; italienischer Tenor, gab 1772 zwei Konzerte in der Orangerie.

Äol (Eol) 42:10, 51:6; 42:10, 51:6; Aiolos, der Gott des Windes in der griechischen Mythologie.

Apelles 48:12, 66:3; 48:12, 66:3, 66:4, 74:2; berühmtester Maler des klassischen Altertums.

Bacchus 2:1, 4:2, 9:4, 10:4, 15:3, 15:5, 21:7, 23:5, 27:3, 30:5, 32:3, 36:7, 45:6, 55:12, 55:13, 64:1, 77:6; der Gott des Weines

Bankhaus (Bancohuset) 23:0; das alte Reichsbankgebäude.

Basilisk 82:5; ein Ungeheuer, das mit seinem Blick tötet (laut Plinius eine Schlange; in mittelalterlicher Kunst ein Hahn mit Schlangenschwanz als Teufelssymbol).

Basson 34:9, 37:9, 46:1; Fagott.

Bekassine 82:1; Sumpfschnepfe.

bergère 10:2; Hirtin.

Blad 82:0; Professor Anders Bladh (1748 - 1834) zugeeignet, dem Bellmans Arzt und einer seiner nächsten Freunde, großer Humanist, der seine Tätigkeit als Arzt meist den weniger Begüterten zugute kommen ließ.

boucles de nuit 59:2; birnenförmiges Ohrgehänge aus runden Steinen oder Perlen.

Brännkyrka 47:3; Kirche gegenüber Södermalm, auf der anderen Seite des Årstaviken.

Branntweinverbot 58:4; 58:4; wurde u.a. im Jahre 1772 verhängt.

Braunes Tor (Bruna dörren) 24:0, 24:3; 24:1, 24:3, 38:8; Krug im Stadtteil Södermalm.

Burricke (boricka) span.: ‘burrica’ = ‘kleine Eselin’.

Cadix 33:1; Stadt in Südwest-Spanien.

Calas kalas (sv.) Gelage

Carcasse 11:5; fr: ‘Gerippe’, Gestell, das dem Hut Form gab; hier ist vermutlich der ganze Hut gemeint.

Carrete 12:3; 12:3, 53:12; span.: carreta = Karre, hier: Wagen, Kutsche.

cendré 17:5; aschblond.

chapeau-bas 20:1, 40:4; mit dem Hut in der Hand.

Charon 3:4, 24:1, 34:7, 58:4, 65:3, 79:1, 79:3, 79:5, 81:1, 81:6; der Fährmann der Unterwelt, der die toten Seelen über den Fluß Acheron führt.

Chignon 25:7; Haarschmuck für Frauen aus eigenem oder losem Haar, als Knoten im Nacken getragen.

Chloris 44:3, 68:3; typischer griechischer Hirtinnenname; hier: Geliebte.

Clotho 56:1-4, 82:6; die Schicksalsgöttin Klotho, die in der griechischen Mythologie die Schicksalsfäden der Menschen spinnt.

Cupido 10:3, 11:6, 13:5, 14:3, 14:6, 25:7, 36:4, 50:1, 52:2, 63:3; römischer Liebesgott (lat.: cupido = Begierde, Verlangen).

Cythere 36:4; Beiname der Aphrodite nach der griechischen Insel, wo sie aus dem Schaum des Meeres geboren wurde.

Dam-Jan 59:1, 62:15; Verlierer im Damespiel; wer in diesem Brettspiel keine einzige Dame bekommen hat, ist der Dam-Jan. Hier wohl auch: ‘Verlierer in Liebesangelegenheiten’.

Danto 57:4; eine Zuckerfabrik, seit 1776 eine Branntweinbrennerei im Stadtteil Tanto.

Dantobommen 53:0, 53:2, 53:12, 81:0, 81:4; Winterzoll-Posten für den Verkehr, der über das Eis vom Årstaviken kam.

Division 34:3, 37:11; ein Bataillon bestand aus vier Divisionen, die also Kompanien entsprachen, aber zahlenmäßig kleiner waren; eine D. hatte zwei Züge.

Drachen (draken) 31:9; hier vermutlich Spitzname für blaue Dragoner, mit blauen und gelben Federn am Hut.

Drei Bütten 51:1; der Krug Tre Byttor, vermutlich an der Ecke Drottninggatan/ Klarabergsgatan gelegen.

Drei Lilien 44:1; das Wirtshaus Tre Liljor an der Norrtullsgatan.

Ducrin 9:2, 62:5, 79:4; in Männerkleidung eingenähtes Polster, soll eine elegante Form geben.

Dulcian 9:4, 55:5, 75:1, 78:1, 78:3; Fagott.

Echo 55:6, 70:4; Nymphe, die aus unglücklicher Liebe zu Narkissos dahinschwand, so daß nur die Stimme übrigblieb. (Ob 62:7 die Nymphe oder den Widerhall meint, ist unklar.)

Engageant 3:1, 25:7, 50:2; Spitzengarnierung am Unterärmel des Kleides.

Entrechaque 8:2; Luftsprung im Tanz, mit schnellem Kreuzen der Beine.

Epistel gr.-lat.: Auftrag, Botschaft, Brief.

Fagge 55:0; Garten und Wirtshaus auf Södermalm, benannt nach der Gärtnersfamilie Fagge.

Filtz 51:1; deutscher Komponist (gest. 1760).

Fiskal 36:3, 67:5; Staatsamwalt

Fiskartorpet 71:1; (‘Fischerkate’, ‘Fischerwirtschaft’) Wirtshaus am Värtan.

Flageolette 76:4; kleine Blockflöte, eine Oktav höher gestimmt, Schnabelflöte, heute noch in der Volksmusik verbreitet.

Flora 37:1, 37:4, 37:5, 54:1, 55:7, 80:2; die römische Göttin der Blüten und der Pflanzen.

Första Torpet 80:0, 80:2; (‘Erste Wirtschaft’, ung.: Zum Alten Wirt) Gasthof.

Fredmans Epistel 18:

Siedler Die Hungernden und Dürstenden, für die Gott mitten in der Wüste Quellen sprudeln ließ, daß sie dort siedeln konnten "und Äcker besäen und Weinberge pflanzen möchten." (Bibel, Buch der Psalmen, Nr. 107, 36-37). Fredman vergleicht das Wirtshaus Gröna Lund mit einer Oase und die Gäste mit Siedlern, die sich dort niederlassen.
Wir preussische soldater, hurra kammerater! Hej, vivat nun, hej, die kajserin, der kajser! Die Hurra-Rufe gelten der Kaiserin Maria Theresia und ihrem Sohn Josef II, Kaiser ab 1765.
Mere ehl på bordet! ‘Mehr Bier auf den Tisch!’
Hej, alliance und gut glas win! ‘Auf die Allianz und ein gutes Glas Wein!’. Der Jubel gilt dem Frieden, der 1763 nach dem Siebenjährigen Krieg zwischen den alten Feinden innerhalb des deutschen Reiches, Preußen und Österreich, in Hubertusburg geschlossen wurde, mit der Folge der 1. polnischen Teilung 1772 (vgl. auch Epistel 45).
Gut glas ehl båd’ redt och chreent! ‘Gut Glas Bier, rot und grün’.
Potts schlapperment, the smake så scheent ‘Gotts Sakrament, das schmeckt so schön’.

Fredmans Epistel 33:

Purzelbaum mit der Madame in der Scheune, die Zitronen auf dem Tischtuch und das Spinnrad auf dem Dach und der Holländer auf der Kiste Es handelt sich vermutlich um Motive auf Spielkarten.
par djävla besitta Fluch in französisch-schwedischem Kauderwelsch: ‘der Teufel soll dich holen’.
Dit justement hvor jeg peger (dän.) ... ‘Genau dort, wo ich hinzeige, wo der kleine Mensch, der Soldat mit den gelben Hosen, auf dem Boden sitzt und seine Notdurft verrichtet’.

Fredmans Epistel 43:

Wärm mehr Bier und Brot (Värm mer öl och bröd) Suppe aus Bier und Brot ebenso wie Molke, wurde im frühen 18. Jh. Wöchnerinnen anempfohlen; Kümmel und Ingwer wurden als treibende Mittel - für inneren und äußeren Gebrauch - verwendet.
Ihr Blut, das rasend rennet, / linde Kühle balde kennet, / teilt seinen Gang (Det blod därinne rinner ... delar sitt språng) Es gibt nach der Niederkunft zwei Blutkreisläufe, den der Mutter und den des Kindes; durch die Niederkunft wird der Mutter Kühlung zuteil.

Fredmans Epistel 54:

Schwerter, Brezeln, Räder (Kringlor, hjul och glavar) Diese Gegenstände sind Symbole für die Berufe der Verstorbenen. Carlén, I 222, sah in den ‘kringlor’ und ‘hjul’ die Ewigkeitssymbole verflochtener Schlangen und Räder.
Cyklop Die Kyklopen waren in der griechischen Mythologie die Helfer des Gottes Hephaistos (entspricht dem römischen Gott Vulcanus) u. schmiedeten Blitze in den Vulkanen, vor allem im Ätna (Vulkan). Carlén (I, 222) gibt an, daß der Brand, der 1723 die Katharina-Kirche in Schutt u. Asche legte, nicht von einem Blitzschlag verursacht wurde, sondern von einem Fischer, der Teer für seine Netze kochte. (Übrigens brannte die Kirche 1990 erneut ab - diesmal durch einen Kabelbrand - und wurde ebenfalls wieder aufgebaut.)

Fredmans Epistel 59:

Dolce vino della pace (ital.) der süße Wein des Friedens.
l’ira di Dio ... (ital.) ‘Gottes Zorn komme über diese Stadt’.
Regera och besitta! (sv.) Ein wüster Fluch, etwa: Der Teufel soll dich regieren und besitzen! (Vgl. Ep. 33)
Jebjörnamat! (Betonung auf der letzten Silbe) Dieser Ausdruck, der sich für schwedische Ohren ganz harmlos anhört (‘Ge björna mat’ =‘Gib den Bären Essen’), ist in Wirklichkeit russisch und bedeutet: ‘Geh mit deiner Mutter ins Bett!’
I ægte mænds horer (dän.)... Hier verwendet Bellman Zitate aus Holbergs Komödie Den politiske Kandstöber (Akt 5, Szene 2), die 1768 in Stockholm aufgeführt wurde. Sie handelt von dem besserwisserischen Kannengießer Herman, der sich unversehens zum Bürgermeister ernannt sieht und schließlich - von der Last der Amtspflichten erdrückt - erkennt: "Ich war zufrieden. Aber dieses Bürgermeisteramt ist des Teufels." In der Epistel 59 antwortet ein Däne, der mit den Worten: "Sauf, oder sollen wir dich dreschen?" bedroht wird, mit den gleichen Worten, die Herman seinen Knecht Heinrich ausrufen läßt: "Ihr Canaillen! Ihr Ehemannshuren! Wie ihr mit euren Hintern wackelt! Habt ihr denn keine Scham im Leib? Wagt ihr solches in der Straße des Bürgermeisters zu rufen?"
Fanden selv maa logere i rådhuset (dän.) ‘Der Teufel selbst muß wohl im Rathaus logieren.’
Pallaviinaa ja olutta tänne! Eine Pulle Wein und Bier her!

Fredmans Epistel 62:

In den Strophen 2, 3 und 4 werden die meist biblischen Motive der Wand- und Deckenmalereien beschrieben, die - wie die Bemalung von Mowitz' Harfe (44:1) - von dem Tapetenmaler und Kartenfabrikanten Hoffbro stammen.

Fredmans Epistel 73:

Ach ich pin ein elend Sinder Ach ich bin ein elend’ Sünder, / bald zu End geht mein Kontrakt. / Hört mich an, ich mich verbinde / noch zwei Jahr. / Ich will alle Mädchen kränken, / und will sein im Spielhaus flink, / nie an meine Gattin denken, / an Cathrink. / Schön die Geige stimmet, / Tint’ und Feder bringet! / Satan, dir will ich gehören, gleich beim ersten Fink. (= sobald der Morgen graut, beim ersten Finkenschlag).
Mit min rete Plut ... Mit dem roten Blut ich schreibe / den Revers auch dieses Mal, / daß ich dir mich übergebe, / - ganz fatal! - / Niemals nüchtern bleiben will ich, / selten in die Kirche lauf, / meine Pflichten treu erfüll ich, / wacker sauf, / und vergeß’ alle Krämpfe. / Stockholm, im November, / Manu mea propria, im Kruge Rosenthal.

Fredmans Epistel 76:

Schteet på tin kranne! Jergen meint hier wohl in seinem Kauderwelsch: ‘Stoß mit deinem Nachbarn an!’ (Eigentlich bedeutet der Ausdruck ‘stöta på’ soviel wie ‘bei jemand anlegen’, ‘auf sich aufmerksam machen’.)

Freya (Fröja) altnordische Göttin der Liebe und der Fruchtbarkeit. Bellman setzt sie mit Venus gleich.

Frontignac 19:3, 40:8; französischer Wein aus Frontignan.

Galuppi 51:3; ital. Komponist.

Gewehr (korsgevär) 11:4, 34:8, 37:2,:8, 11, 40:3, 4, 5; im 18. Jh. in Schweden die Waffe des Unteroffiziers, wurde auch von Stadtwachen getragen, eine Art Hellebarde: Stange mit fester, unten breiterer Klinge, Länge über 2 m.

Gingang 22:1; ostindischer Baumwollstoff, für Unterkleider gebraucht, ungefärbt, blau, gestreift oder gerautet.

Girandolle 39:4, 59:1; Ohrring mit frei hängenden (glitzernden) Steinen.

Gold und Kleinode (guld och klenoder) 31:2; Gold zur Verschönerung und Kleinode im Branntwein, z.B. dem Danziger Goldwasser (59:1): Blattgold und "wahrscheinlich Pommeranzschalen, Zimt und andere Gewürze". Auch zur Bereitung von Likören verwendete man Goldblätter.

Grenser 37:5; deutscher Oboist, Flötist und Komponist, trat bei einem Konzert 1775 in der Orangerie im Kungsträdgården auf.

Grimshage 53:3; Weideland und eine Lehmgrube zwischen Skanstull und Tanto.

Gröna Lund 12:1, 22:1, 31:3, 62:1, 65:2; bestand aus einer Herberge und dem ‘Möllerhof’, Fredmans wichtigster Aufenthalt; Bellman soll einmal mit dem König und dem Minister Schröderheim hierher gekommen sein.

Grönlund 47:1, 68:0; Korporal Mollbergs Wohnung, in der er ein Tanzlokal einrichtete.

Hahn (Tuppen) 67:0, 67:5; Krug ‘Zum Hahn’, im Stadtteil Gamla Stan.

Hallgericht (hallrätt) 15:1; Gericht für Personen außerhalb der Zünfte, die an den Stockholmer Manufakturen arbeiteten; das waren oft ausländische Gesellen.

Hemdbrust (nattkappa) 41:0, 41:6; wurde über dem Hemd getragen, daran wurde die Halskrause befestigt.

Hessingen 48:0, 48:6; die Inseln Stora und Lilla Essingen.

Hoboja 34:1, 34:10, 75:1; Oboe.

Hochlandwein (hoglandsvin) 9:4, 13:2, 19:3, 71:2; roter oder weißer Wein von den hochgelegenen Weingebieten bei Bordeaux, wurde mit Blättern aromatischer Pflanzen gewürzt, meist mit Pimpernelle.

Hoffbro 44:1, 62:3; Lorenz Petter H. (1710-59) brev- och tapetmålare, kortfabrikör.

Huile de Venus 14:2, 22:1; Likör, der u.a. Kümmel, Möhrensamen und Muskatblüten enthielt.

Hymen 70:7; der griechische Hochzeitsgott.

Iris 37:6, 54:1; typischer Name für Hirtinnen.

jalousie 13:4; (fr.) Eifersucht.

Jeppe 34:1, 48:19, 78:1; typischer Name für Turmwächter.

Jofur 54:3, 72:2, 80:5; Name für Thor bzw. Jupiter (isl. ‘jofurr’: ‘Fürst’, ‘Held’).

Jungfernhaus (jungfruhus) 34:4; Freudenhaus.

Karmosin 66:4; karmesinroter Stoff; möglicherweise ist hier jedoch Armosin gemeint, ein im 17. und 18. Jahrhundert gebräuchlicher ripsartiger Seidenstoff von unterschiedlichen Farben.

Kattrumpstull 80:0; älterer Name für den Roslagstull, im Norden Stockholms gelegen.

Knochendrechsler-Garten (Bensvarvarträdgården) 40:0; Wirtshaus im Stadtteil Södermalm.

Kohlmessergasse 26:0, 26:3, 34:0, 34:4; kurze, schmale Gasse zwischen Riddarhustorget und Västerlånggatan, benannt nach einem Bürger namens Hans Kolmäter; diese Gasse war berüchtigt für ihre Spelunken, unter ihnen das bekannte Wismar.

Kornett 62:14; Kornette (kornetter) sind Streifen aus Tüll oder Spitze, in die Haare eingeflochten oder an der Haube befestigt, seitlich oder hinten herabhängend.

Kristall (kristallen): kristallklare Flüssigkeit.

Krontrunk 17:7; (kronsup) großes Glas (8 cl) Branntwein.

Kryp-in 23:0; ‘Kriech hinein’, ein Kellerlokal im Stadtteil Gamla Stan.

La Hay 37:5; De Hay: holländischer Violinist (gest. 1794), Konzertmeister bei Königinwitwe Lovisa Ulrika.

Lachs 57:4, 62:8; Wirtshaus in der Regeringsgatan (laut Carlén).

Läufer (löpare) 37:7; Lakai, der die Aufgabe hatte, vor dem Wagen herzulaufen.

Lazarett 40:9. (lasarett)Das unter den Hochzeitsgästen eingesammelte Geld für den Bau des Seraphimlazaretts geriet hier also in die falschen Hände.

Lazari Palast 48:14; Lazarett des Seraphimordens am Mälarstrand.

Lejon, Lustig, Lax, Dunderbom 38:3; typische Soldatennamen.

Luchs 11:0, 11:2, 59:1, 77:1, 13:1; die Seemannskneipe Lokatten (‘Zum Luchs’), in bester Hafenlage.

Lucidor 24:2; Lars Johansson Lucidor (1638-74), schwedischer Dichter und Troubadour.

Mæcenas 45:4; römischer Staatsmann, der die Dichter großzügig unterstützte.

Majas Haus 36:3; Freudenhaus (Maja: altnordische Göttin der Fruchtbarkeit).

manu mea propria 73:2; lat. 'mit meinen eigenen Händen'.

Marjo 48:5; galt bis ins 19. Jahrhundert hinein als typischer Magdname.

Mäster Nilses 33:1; das vornehmste Gasthaus auf Djurgården.

Morpheus 72:1; griechischer Gott des Schlafes.

Nanking 80:3; dünner Baumwollstoff.

Nummernplättchen 61:2, 63:1 (bricka). Die Stockholmer Hökerinnen trugen zum Nachweis ihrer Handelszulassung am rechten Arm ein Nummernplättchen aus Blech.

Nyländer (nylänning) 33:1 33:1; Bewohner der südfinnischen Provinz Nyland.

Olof 46:3; St. Olofs Kapelle auf Norrmalm, dort, wo heute Adolf Fredriks Kirche steht.

Palemon 25:3, 25:6; typischer Hirtenname.

Palt 26:3, 35:3, 48:13, 62:17, 64:4; "Wurst", Spitzname für Sittenpolizist.

Pan 25:3, 50:1, 55:5; der Hirtengott der Griechen, bläst auf der Pfeife.

Paphos 25:1, 25:4, 28:5, 36:3, 50:2, 74:1; Stadt auf Cypern, war im Altertum der Hauptort des Venuskults.

Persico 22:1; Branntwein oder Likör, mit Pfirsichkernen- u. blättern sowie Bittermandel o. ä. gewürzt.

Phöbus 50:1; [Phoibos (gr.) ‘der Leuchtende’] Beiname Apolls, der als personifizierte Sonne mit Wagen und Pferden über den Himmel fährt.

Phönix 40:3; [Phoinix (gr.) ‘der Purpurrote’] Sagenvogel, der sich ins Feuer stürzte und verjüngt aus der Asche wiedererstand. Der Vogel Phönix war auf den vergoldeten Schildern zu sehen, die die Brandversicherung der Stadt Stockholm über den Türen versicherter Häuser anbrachte.

Pimpernelle 13:2, 19:3, 63:1, 82:1; (pimpinella) das Kraut Sanguisorba, das zur Würzung von Wein verwendet wurde.

Polska 13:4, 21:7, 29:2, 33:1, 45:3, 45:4, 51:3, 62:1, 62:5, 62:6, 62:17; schwedischer Tanz im 3/4-Takt, mazurkaähnlich, möglicherweise polnischen Ursprungs.

Pompon 17:5; runder Bommel am Kleid.

Pontac 36:7, 46:2; roter Bordeauxwein.

Prunellen 49:7; (bruneller) getrocknete entkernte Pflaumen.

Quinte 31:0, 31:9, 31:10, 51:4, 61:1, 69:5; alter Name der höchsten Saite der (ursprüngl. 5saitigen) Violine: E-Saite, oder des Violoncello: A-Saite. Vgl. ‘Tenor’.

Roberonde 17:5, 25:7; Robe, am Leib eng anliegend, unten weit, den größeren Teil des Reifrocks umschließend und gewöhnlich auf diesem drapiert, kam in Schweden nach 1740 in Gebrauch.

Runius 24:2; Johan Runius (1679-1713), schwedischer Dichter.

Salopp 6:1, 13:1, 36:7, 42:5, 48:6, 50:2, 66:5; leichter ärmelloser Damenmantel.

Salpetersiederei 48:13; für Schießpulverherstellung, (salpetersjuderi) auf Kungsholmen gelegen. Bellman spielt auf das nahgelegene Zuchthaus an.

Schlachthausbrücke 37:11; (slaktarhusbron) Holzbrücke über den Norrström bei Helgeandsholmen, wo das Schlachthaus lag.

Serlachius (siehe Personen: Mowitz); Verfasser der "Frühlingsblume", eines schöpfungsgeschichtlichen Werkes, zu dem u.a. Telemann Melodien geschrieben hat.

Siedler 22:0; siehe Epistel 18

Skottgränd 64:2; diese Gasse war bekannt für ihre Freudenhäuser.

Solgränden 79:0; zwischen Prästgatan und Stortorget in Gamla Stan.

Soliloquium 23:0; Selbstgespräch.

Sonnenfeder (Übers. von ‘solfjäder’) 11.3, 17:2, 29:1, 51:5, 62:2, 63:1, 66:5; Fächer.

Stempel 25:5;(stämpel) mit uraltem Stempel: ‘von hohem Alter geprägt’, altehrwürdig.

Stora Hopargränd 78:0; Gasse im Stadtteil Gamla Stan.

Straube 3:2, 17:2, 19:1, 46:2, 59:1, 62:5, 68:4; (struva) ringelförmiges Backwerk aus Eiern, Zucker und Mehl, in kochendem Fett gebacken.

Stüber 59:2 ("schtiber"); kleine niederrheinische und niederländische Münze von geringem Wert.

T. 53:0; Eric Thurin, Gärtnermeister

Tenor 64:1, 76:3; die zweittiefste Saite auf der Geige: D-Saite. (vgl. ‘Quinte’).

Terra Nova 5:0, 18:0; Seemannskneipe.

Themis 28:4, 34:8, 60:3; Göttin der Gerechtigkeit, Justitia, d.h. das Stadtgericht; der Tempel in 28:4 ist also das Alte Rathaus am Riddarhustorget.

Thermopolium Boreale 9:0; [thermos (gr.): warm; poleion (gr.): Verkaufsstelle; borreios (gr.): nördlich]: Kaffeehaus in der Myntgränden.

Triton 25:1, 25:2, 50:1; niedere Meeresgottheit, halb Fisch, halb Mensch.

Triumphant 59:2; (triumfant) taftartige Seide mit geblümtem Muster, als besonders kostbar angesehen.

trurunt 19:5; (lautmalend, einen Trommelwirbel nachahmend).

Vergoldeter Becher 56:0; der Krug Förgyllda Bägaren.

Vesta 36:9; römische Göttin des häuslichen Herdes.

Vestalin (vestal) 7:3, 56:1; Vestas Priesterinnen, die Vestalinnen, waren zur Keuschheit verpflichtet. Brach eine V. ihr Keuschheitsgelübde, wurde sie lebendig in eine Grabkammer eingemauert.

Vierkant 61:0, 70:4; der Krug Fyrkanten befand sich auf Djurgården im Häusergeviert gleichen Namens.

Wer da! 34:1, 59:2; Ruf der Schildwache, wenn sich jemand nähert (aus der deutschen Kommandosprache).

Wismar 33:1, 46:1-3, 76:0; Wirtshaus, benannt nach der Stadt Wismar in Mecklenburg, zu B’s Zeit noch in schwedischem Besitz.

Wurmsalzergasse 53:13; (Nachbildung von ‘Ormsaltargränd’) Scherzname für Klevgränd auf Södermalm.

Wurms Mägde 16:3; (Nachbildung von ‘Ormens pigor’) ein Speiselokal, so genannt nach seinem Wirt Gabriel Orm (‘orm’ - ausgespr.: urm - bedeutet so viel wie ‘Schlange’, ‘Wurm’, ‘Lindwurm’). Dieses Lokal war berühmt für seine hübschen Mägde (pigor).

Nach oben

2. Teil: Glossar zum Originaltext

aber 41:4;41:5; dock, men

Absalon 62:3; Absalom, kung Davids son som - enl. 2 Sam. 18,9 - "red på en mula, och då mulan kom under grensnåret av en stor ek, fastnade hans huvud vid eken och han blev hängande mellan himmel och jord."

Aeneas 34:10; flydde, med sin fader på ryggen, ur det brinnande Troja och räddade dess husgudar; han blev Romarnas stamfader.

Ahasverus 62:3; hebreiskt namn på perserkungen Xerxes (485 - 465 f. Kr.); Fredman anspelar på boken Ester 2.

Alicant 77:3; västspansk hamnstad.

amaranter 82:5; medlemmar av Stora amaranterorden (en sällskapsorden som tog detta namn år 1760 och som blev en viktig faktor i Stockholms förnämre sällskapsliv); här är a. snarare en eufemisk ombildning av ‘amanter’ [amanger] (= älskare), ett ord som var ganska vanligt i 1700-talets talspråk.

amfojö 33:1; (förvrängning av fr.: ‘envoyé’) här avses troligen en kringvandrande musikant.

anförvanter 13:1; (ty.‘Anverwandte’:) släktingar.

Anzani 37:5; italiensk tenor, gav två konserter i Orangeriet juni 1772.

Apelles 48:12, 66:3, 66:4, 74:2; Apelles från Kolofon, forntidens mest berömda målare.

Bacchus 2:1, 4:2, 9:4, 10:4, 15:3, 15:5, 21:7, 23:5, 27:3, 30:5, 32:3, 36:7, 45:6, 55:12, 55:13, 64:1, 77:6; vinguden i romersk mytologi.

bälg 15:1, 18:1; eg. ‘skinnsäck’, mage, buk.

Bankohuset 23:1; gamla riksbankshuset vid Järntorgets östsida.

basilisk 82:5; fabeldjur som säges döda med sin blick (enl. Plinius en orm; i medeltida konst en tupp med ormsvans som djävulssymbol).

bassong 34:9, 37:9, 46:1; fr.: basson: fagott.

beckasin 82:1; vadarfågel, snäppa.

Bensvarvarträdgården 40;1; också kallad Bensvarvars, krog på Söder vid Hornskroken (Brännkyrkagatan nära Hornsgatans sväng).

bergère 10:2; herdinna.

berlock 62:5; urkedja.

besökare 77:5, 78:2; sjötullsbesökare.

bia 77:8; = bida.

birfilare 16:1, 31:10, 33:1, ‘filar för öl’, spelar fela för öl (ty. ‘Bierfiedler’): dålig fiolspelare.

Blad Ep. 82 är tillägnad Professor Anders Bladh (1748 - 1834) Bellmans läkare och en av hans närmaste vänner, stor humanist, vars läkargärning främst kom mindre bemedlade till godo.

bläddrig 27:3, full med blåsor.

blankarder, brankarder 80:7, stänger, som bär vagnskorgen.

blygd 49:8, blyghet.

bol 6:2, = bord.

bolsfot 33:1, = bordsfot.

boråser 37:9; välnärda personer; Borås ansågs som en välståndets stad.

boricka 62:14; span.: ‘burrica’ = ‘liten åsna’.

bortnas 58:2; i mälardialekt:‘längst bort’.

boucles de nuit 59:2; (fr.) päronformiga örhängen, bildade av runda stenar eller pärlor.

brännvinsförbud 58:4; förbud mot bränning och försäljning av brännvin utfärdades bl.a. den 11 sept. 1772.

bricka 61:2, 63:1; Varje månglerska skulle på högra armen bära en plåtbricka med det nummer under vilket hon i stadens handelskollegium erhållit rättighet att driva mångleri.

brohuggare 33:1; eg. ‘en som hugger för sig vid bron’, (en som stjäl vid kajen): schåare, hamnbuse.

brudfrämma 40:8; kvinna som kläder bruden.

Bruna dörren 24:1, 24:3, 38:8; krog på Södermalm.

bruneller 49:7; torkade kärnfria plommon.

bucklor 36:6, 66:4, 80:3; fr. ‘boucles’ = hårlockar.

buldan 75:1; grovt säckvävsliknande tyg.

burskap 15:1; rätt att driva borgerlig näring i stad.

buska 4:1; ännu ej färdigjäst öl.

buss 48:11, 54:4, 57:4, 70:3; = ty. ‘Bursch’: sälle, soldat.

Cadix 33:1; stad i sydvästra Spanien.

calad 42:1; ital.: ‘gallada’: storslam i kortspel.

cendré 17:5; fr.: ‘askfärgad’, mellanblond.

chaìne 69:5; fr.: ‘kedja’, danstur, där de dansande bildar kedja.

chapeau-bas 20:1, 40:4; fr.: med hatten i hand.

Charon 3:4, 24:1, 34:7, 58:4, 65:3, 79:1,3,5, 81:1,6; i grekisk mytologi färjkarlen som för de dödas själar över floden Acheron.

chinjong 25:7; fr.: chignon: hårprydnad för kvinnor av eget hår eller löshår, i form av pung eller knut, buren i nacken.

Chloris 44:3, 68:3; ett grekiskt herdinnenamn, här liktydigt med älskarinna.

Clotho 56:1-4, 82:6; ödesgudinna som enligt den grekiska mytologin spinner människornas öden (men är det inte hon som klipper av livstrådet).

corneter s. kornett.

Cupido 10:3, 11:6, 13:5, 14:3,6, 25:7, 36:4, 50:1, 52:2, 63:3; romersk kärleksgud (cupido betyder ‘begär’, ‘åtrå’).

Cythere 36:4; binamn av Afrodite (Venus) efter den grekiska ö där hon fötts ur havets skum.

Dam-Jan, damjan förlorare i damspelet. (spelas med runda brickor på ett 64-rutigt (schack)bräde. Om spelaren blir helt utslagen innan han hunnit få någon dam kallas han Dam-Jans.

damaskor 5:3, 67:3; vristplagg; i Ep. 5 handlar det i själva verket troligen om ‘damejeanner’, d.v.s. stora förvaringskärl, överspunna med korgflätning för t.ex. vin eller sprit.

Danto 57:4; numera Tanto; ett sockerbruk som nedlades 1769, 1776 öppnades där ett brännvinsbränneri.

Dantobommen 53:1,2,12, 81:1,4; vintertull för trafik som sneddade över isen på Årstaviken.

diskanta 57:4; gnälla, skvallra.

division 34:3, 37:11; En bataljon indelades i fyra divisioner, som således motsvarade de nutida kompanierna, men var mindre till numerär; en division bestod av två plutoner.

drake 31:9; här förmodligen ett öknamn för en dragon; som hade blå uniform och blå och gula plymager i hatten.

ducrin 9:2, 62:5, 79:4; ‘du crin’ (fr.): ‘av tagel’; insytt styvt stoff för att ge mansdräkten en elegant form.

dulcian 9:4, 55:5, 75:1, 78:1,3; fagott.

durchsichtig 47:3; (ty.) genomskinlig, gles.

Echo 55:6, 70:4; nymf som av olycklig kärlek till Narkissos förtvinade så att endast rösten blev kvar. (Om ep. 62:7 åsyftar ekot eller nymfen Echo är tveksamt.)

engageant 3:1, 25:7, 50:2; spetsgarneringar på kvinnodräktens underärm.

enkannerligen 3:1, 4:1, 15:1, 16:1; först och främst.

entrechaquer 8:2; fr., ‘entrechat’: snabba korsningar av benen under luftsprång i dansen.

Eol, Eolus 42:10, 51:6; Aiolos, vindguden i grekisk mythologi.

epistel lat. epistula, gr. epistolh (epistellein: anbefalla, beordra, sända): råd, ‘budskap’, ‘brev’ .

Faggens 55:1; trädgård och värdshus vid Barnängen på Södermalm; benämning efter trädgårdsfamiljen Fagge.

fälsup 30:5; = färdsup, sup för (sista) färden

Filtz 51:1; Anton Filtz: tysk tonsättare (d. 1760).

Fiskartorpet 71:1; värdshus vid Värtan.

flageolette 76:4; liten blockflöjt, står 1 oktav högre än den vanliga flöjten, samma art som fingerpipan.

Flora 37:1,4,5, 54:1, 55:7, 80:2; blommornas och grönskans gudinna.

Förgyllda Bägaren 56:1; troligen krogen Förgyllda Remmaren som på 1730-talet låg i tyska brinken.

Första Torpet 80:1, 80:2; Värdhus vid kattrumpstullen (Roslagstull).

Fredmans Epistel 18:

Nybyggare Fredman jämför här Gröna Lund med en oas, där han låter "vattenkällor bryta fram. [36] Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och [37] odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar." (Psalter 107, 36-37)"
Heer, Jergen Puckel, frater, hast du nun praf dukater? ‘Hör, Jergen Puckel, broder, har du nu gott om dukater?’
Hier ist, kamrat, sehr scheen zu tanzen: ‘här är, kamrat, mycket skönt att dansa’.
Gut glas ehl båd’ redt och chreent! ‘gott glas öl både rött och grönt!’
Schas, der teufel soll der fahn regieren! ‘Sjas, djävuln skall regera fan!’
Hol mich der Teufel, verdammte calas! ‘Ta mig fan, förbannade kalas!’
Wir wollen nun recht pokulieren ‘Nu skall vi dricka friskt’.
Wir preussische Soldater, hurra kammerater! Hej, vivat nun,hej, die kajserin, der kajser! Det är kejsarinnan Maria Theresia och hennes son Josef II (blev kejsare 1765) för vilka de tyska gesällerna hurrar.
Mere ehl på bordet! ‘Mera öl på bordet!’
Hej, alliance und gut glas vin! ‘Hej, allians och gott glas vin!’ Jubeln gäller freden som slöts i Hubertusburg 1763 mellan de gamla fienderna inom det Tyska riket, Preussen och Österrike, efter det sjuåriga kriget och som leder till Polens första delning 1772.
Potts schlapperment, the smake så scheent 18:6; ‘Potts schlapperment’ är en förvrängning av ‘guds sakrament’.

Fredmans Epistel 33:

Kullerbytta med madammen i skjulet, citronerna på duken och spinnrocken på taket och holländarn på kistan. Det handlar troligen om motiv på spelkort, det är ju kortspel på gång (Leif Kretz har gett mig den förklaringen).
par djävla besitta ‘av djävlar besatt’.
Ach, tu tummer taifel! ‘Ack din dumma fan!’
Er ferschteht sich auf der musik wie ein kuh auf den mittag. ‘Han förstår sig på musiken som en ko på att äta middag.’
Movitz, bruder, willstu was kirschen haben? ‘Movitz, broder, vill du ha körsbär?’

Fredmans Epistel 43:

Värm mer öl och bröd Soppa av öl och bröd liksom ölostvassla rekommenderades som stärkande förtäring till barnsängskvinnor; och kummin och ingefära användes som drivande medel till invärtes eller utvärtes bruk.
Det blod därinne rinner / snart en ljuvlig svalka finner, / delar sitt språng; det blir alltså två blodomlopp, moderns och barnets.

Fredmans Epistel 54:

kringlor, hjul och glavar / bepryda våra fäders ben. Carlen (I, 222) förklarar att ’kringlor’ här betyder de ringslagna eller sammanflätade ormar vilka liksom hjulen förekommer på gravvårdar i allmänhet till symboler av evigheten. Ordboken till Fredmans Epistlar uppfattar kringlor som symboliska emblem på gravvårdar över bagarmästare, hjul som emblem för vagn- och spinnrockmakare och glavar som emblem för smedar.
Cyklop Kykloperna var i den grekiska sagan smidesguden Hephaistos’ medhjälpare; de smidde åskviggar i vulkanerna, särskilt i Etna. Carlén (I, 222) uppger att branden förorsakades av en fiskare som kokade tjära till sina nät (och inte någon åskeld som lade Katarina kyrka i aska den 1 maj 1723).

Fredmans Epistel 59:

Dolce vino della pace (ital.) fridens ljuva vin.
l’ira di Dio ... (ital.) ‘Guds vrede skall snart komma över denna stad’.
Gebjörnamat! Detta uttryck som kläder sig i svensk dräkt är i själva verket ett mycket skymfligt ryskt uttryck och betyder: ‘Ligg med din mor!’
I ægte mænds horer ... Här tar Bellman citat ur Holbergs komedi Den politiske Kandstöber (akt 5, scen 2), som den 3 november 1768 spelades i Bergstrahlska huset och några fler gånger därefter. Den handlar om kannstöparen Herman, som såg sig plötsligt upphöjd till borgmästare och som slutligen - tillintetgjord av sina många ambetsbestyr - utbrister: "Jag var tilfreds, det Bormesterskab var Fanden i Vold." I ep. 59 svarar dansken med samma ord som drängen Heinrich ropar på sin herres befallning: "I Canailler! I ægte mænds horer! ..."

Fredmans Epistel 76:

Schteet på tin kranne! ‘stöt på din granne!’.
Nein, Packatell Nej, (det är bara en) bagatell!

Fröja 3:4, 4:2, 7:3, 10:3, 13:3, 14:1, 14:5, 17:5, 25:1, 25:5, 25:6, 27:3, 28:3, 28:5, 30:5, 35:5, 36:9, 42:4, 44:3, 50:2, 52:2, 52:5, 53:8, 56:1, 57:1, 59:2, 60:3, 64:4, 65:3, 65:6, 66:3, 66:5, 67:4, 70:2, 72:2, 74:1, 82:6; den fornnordiska kärleks- och fruktbarhetsgudinnan, jfr Venus.

frimåndag, fri måndag 15:1; hantverksgesällerna tog sig emellanåt ledigt på måndagarna.

frontignac 19:3, 40:8; franskt vin från Frontignan.

Fyrkanten P, 61:1, 70:4; krog på Djurgården i kvarteret med samma namn..

gål 55:3; gål = gård; bröllopsgål 40:1; gravölsgål 65:1, 65:2; Djurgål 25:5, 33:1, 50:2, 63:2.

galonert 3:3; prydd med galon(er).

Galuppi 51:1; Baldassare G. (1706-85) ital. kompositör.

gevär! 11:4, 40:4, 40:6, 40:8, 65:1; Gevär av! korsgevär.

gevärau! 40:5; = Gevär av!

gingang 22:1; ett ostindiskt bomullstyg, - som användes till underkläder - ofärgat eller blått, randigt eller rutigt.

girandoll 39:4, 59:1; örhänge med fritt hängande stenar.

Gott schwere noth und Wetter 15:5; ‘Guds (Kristi) svåra nöd (på korset) och (ett hiskligt) åskväder’.

Grenser 37:5; Johann Friedrich G., tysk oboist, flöjtist och kompositör uppträdde på en konsert i orangeriet i Kungsträdgården 23.7.1775.

Grimshage 53:3; hage och lertag mellan Skanstull och Tanto.

Gröna Lund 12:1, 22:1, 31:3, 62:1, 65:2; bestod av ett härbergshus (det s.k. Bellmanshuset) och Mjölnargården, Fredmans viktigaste tillhåll; Bellman sägs ha dykt upp där tillsammans med kungen och Schröderheim (s. LIX!).

Grönlund 47:1, 68:1; korpral Mollbergs bostad där han inrättade danslokal.

guld och klenoder 31:2; Det handlar om guldblad och "troligen pomeransskal, kanel och dylika kryddor" (Carlén I, 110); med dessa förädlades gullbrännvin.

gullbrännvin 59:1; i vissa brännviner lade man för utseendets skull guldblad i buteljerna; guldblad användes även vid tillredningen av åtskilliga likörer som Guldvatten, Parfait d’Amour, Eau Divine, Paphosolja guld och klenoder.

guten 69:1; = gjuten.

hallrätt 15:1; domstol för personer - ofta utländska gesäller - utanför skråna, anställda vid de stockholmska manufaktorierna..

halvpart 31:2; = hälften (av det som finns i glaset).

hau! 40:5; (militärspråk:) Giv akt!

Hessingen 48:1,48:6; Stora och Lilla Essingen.

hoboja 34:1,10, 75:1; = oboe.

Hoglandsvin, hogland 9:4, 13:2, 19:3, 71:2; förmodl. från holl. ’hooglandsch wijn’ (’höglands vin’), visst slag rött eller vitt vin från höglänta vinodlingsområden nära Bordeaux; serverades kryddad med blad av aromatiska växter, oftast med pimpinella.

Huile de Venus 14:2, 22:1; likör som innehöll bl.a. kummin, morotsfrö och muskotblad.

Hymen 70:7; den grekiske bröllopsguden.

Iris 37:6, 54:1; grekiskt herdinnenamn.

jalusi 13:4; fr.: jalusie = svartsjuka.

Jeppe 34:1, 48:19, 78:1; ett allmänt namn på tornväktare.

Jofur 54:3, 72:2, 80:5; namn på Tor eller Jupiter, bildat av Olov Rudbeck d. ä. efter isl. ‘jofurr’ (‘furste’, ‘hjälte’)

jungfruhus 34:4; majshus 36:3: glädjehus, bordell.

kalmink 59:2; ylletyg, ofta med randigt och "blommerat mönster".

kantin 5:3, 49:5; fältflaska.

karet 12:3, 53:12; span.: carreta = kärra, (skämtsam benämning på:) vagn.

karkas 11:5; fr.: carcasse ‘stomme’, överspunnen ståltråd som gav form åt hattar; här åsyftas möjligen hela hatten.

karmosin 66:4; karmosinrött tyg; möjligen är dock ‘karmosin’ här en förvrängning av Armosin, vilket var under 1600- och 1700-talen vanligt ripsartat sidentyg av växlande färg.

kastellgluggar 59:1; Lokatten låg vid stadsgården mitt över strömmen emot Kastellholmen.

kåt, kåter 18:6, 25:4, 40:9, 48:17; yr, uppsluppen (jfr. det motsvarande tyska adjektivet ‘geil’ som förr i tiden hade betydelsen ‘lustig’).

Kattrumpstull 80:1; äldre namn på Roslagstull.

Kolmätargränd 26:1,3, 33:1; benämnd efter en borgare från 1600-talet, en kort och smal gränd mellan Riddarhustorget och Västerlånggatan, där den slutar i ett valv (34:6!). K. var illa beryktad för sina krognästen, bland dem det bekanta Wismar.

kornett 62:14; pl. korneter: remsor av tyll eller spetsar, baktill eller på sidorna nedhängande, fäst i håret eller på huvudbonaden.

korpralskap 70:1; manskap under befäl av en korpral.

korsgevär 11:4, 11:6, 40:1, 65:2; (av ty. ‘Kurzgewehr’) under 1700-talet underofficerens huvudvapen och även stadsvakternas vapen, stång med fast, nedtill utvidgad klinga, längd över 2 m.

kristallen 31:3: den kristallklara vätskan.

kronsup 17:7; en stor sup brännvin (1/4 kvarter).

Kryp-in 23:1; krog i Österlånggatan 34-36 vid Järntorget.

kusin ‘Cousine’ (fem.), utom i 14:4, 19:2, 49:6, där det står ‘Cousin’ (mask.); i 19:2 "Till systrarna på then Konungsliga Djurgården" åsyftas troligen ändå ‘Cousine’: Mandom och kärlek och vin / fröjda i själen var trogen kusin.

kvadrat 53:12; ‘Där står kamraten, tolv i kvadraten.’: Förmodligen en jämförelse med jätten Goliat: ‘Tolv alnar i kvadraten’, d v s lika bred som lång,.

kvarter (betoning: kva´rter eller kvarte´r) 9:3, 35:2, 45:4, 56:4; eg. fjärdedelen av ett stop: litet stop (0,327 liter).

La Hay 37:5; (el. De Hay) holländsk violinist (d.1794), konsertmästare hos änkedrottning Lovisa Ulrika.

lasarett 40:9; För att skaffa medel till Serafimerlasarettets byggande skedde insamlingar bl a på bröllop och barndop. Pengarna som hade samlats in bland bröllopsgästerna hos Bensvarvars hamnade uppenbarligen i orätta händer (s. CXLIV).

Laxen 57:4, 62:8; en krog vid Regeringsgatan, hade en lax på skylten.

Lazari palats 48:14; serafimerlasarettet vid Mälarstranden, byggt 1749-52 (s. CLXXIV).

Lejon, Lustig, Lax, Dunderbom 38:3; soldatnamn.

Lokatten 11:1, 11:2, 59:1, 77:1, 13:1; sjömanskrog vid stadsgården, låg vid förnämsta hamnplats.

löpare 16:2,4, 37:7, 59:2; lakej, urspr. till för att springa framför vagnen.

lövad 81:3; möjligen en bröstbukett av buxbom; men troligen är det i själva verket porten som är smyckad med löv, så att kantorn står omramad av portens lövgirlander.

lutad 39:1; ‘Och på ängen ren / lutad mot en sten / darlkarln i sin skyffel tar.’ Det är inte darlkarln, utan skyffeln som är lutad mot stenen.

Mæcenas 45:4; romersk statsman som generöst gynnade skalderna.

majshus 36:3; = jungfruhus (34:4): glädjehus, bordell.

manu mea propria 73:2; lat.: ‘med mina egna händer’, egenhändigt.

Marjo 48:5; urspr. ‘Marja’, ansågs inpå 1800-talet som typiskt pignamn.

Morpheus 72:1; den grekiske sömnguden.

murre sotarmurre: i Stockholm en vanlig benämning på smärre sotargossar (Carlen, Bd. I, s. 308)

myrbrännvin 22:1; brännvin som kryddats genom tillsats av myror eller del av myrstack

Nanking 80:3; tunt bomullstyg.

nattkappa 32:1, 41:1, 41:6, 62:11; en lös halsbeklädnad som fästes utanpå skjortan och på vilken kråset fastgjordes

Niklas 34:2; = St.Nikolai kyrka.

Nilses 33:1; det förnämsta traktörstället på Djurgården.

noch 73:1, 79:2; (ty.) dessutom, vidare.

nopkin 22:1, 33:3; billigt lätt linne- eller bomullstyg, användes till livstycken, kjolar, mössor mm., urspr. från Kina, vävdes även i Sverige.

Ob solum punctum caruit Robertus asello 31:1; ‘För en enda pricks skull blev Robert skild från Asello’ Robert var abbot i det rika klostret Asello i Italien. På klosterdörren stod följande vers: "Porta patens esto, nulli clauderis honesto" (porten må stå öppen, för ingen ärbar skall du stänga den). På skoj flyttade abboten Robert kommat i versen efter "nulli" ("ingen") vad som helt omkastade meningen. När påven erfor detta avsatte han abboten. - Mottot syftar på att även Movitz fick lida för en bagatell (för det att kvinten sprang på hans basfiol).

Olof 46:3; S:t Olofs kapell på Norrmalm (på samma plats ligger nu Adolf Fredriks kyrka).

Ormens pigor Pers., 16:3; vedernamn på ett traktörställe som var känt för sina vackra pigor och hölls av en man vid namn Gabriel Orm.

Ormsaltargränd 53:13; öknamn på Klevgränd på Södermalm.

Palemon 25:3,6; (gr.) typiskt herdenamn.

palt 26:3, 35:3, 48:13, 62:17, 64:4; öknamn på sedlighetspolis (jämför ‘korv’ som öknamn på stadsvakter).

Pan 25:3, 50:1, 55:5; den grekiske herdeguden, för med sig och blåser pipa.

Paphos 25:1,4, 28:5, 36:3, 50:2, 74:1; stad på Cypern, var i forntiden huvudort för Venusdyrkan.

persico 22:1; ett slags brännvin eller likör smaksatt med persikokärnor, persikoblad och bittermandel e. dyl..

Phoebus, Febus 50:1; (= ‘den lysande’: binamn till Apollon, som i gestalt av den personifierade solen kör med vagn och hästar över himlen.

Phoenix, Fenix 40:3; (= den purpurröda) mytisk fågel som återuppstod ur bålets lågor. Fågeln Fenix avbildades på Stockholms stads Brandförsäkringskontors förgyllda märken som sattes upp över porten på försäkrade hus.

pimpinella 13:2, 19:3, 63:1, 82:1; 1) växten Sanguisorba, användes som krydda i vin; 2) det kryddade vinet.

plåt 40:9; plåtmynt med värde av två daler silvermynt.

plåtsedel 75:4; en plåtsedel hade samma värde som en plåt och var på den tiden den vanliga taxan för prostituerade.

pocker 68:9; svordom: eg. ‘pockor’ = hudutslag i form av blåsor.

polska P, 13:4, 21:7, 29:2, 33:1, 45:3, 45:4, 51:3, 62:1,5,6,17; svensk bonddans i 3/4 takt och livligt tempo, möjligen av polskt ursprung. P. var särskilt vanlig under 1700-talet som allmogedans.

pompong 17:5; klotrund, mjuk, långhårig tofs som prydnad på kjolar.

pontac 36:7, 46:2, Be.; rött Bordeauxvin från staden Pontacq i departementet Basses-Pyrenées

rackerparti 76:5; rövargäng.

rådstutaket 34:4. Rådhuset, det gamla Bondeska palatset, låg vid Riddarhustorget (samma byggnad som sedermera Högsta domstolen) och syntes alltså ‘vid änden’ av Kolmätargränden.

reddare 32:3; redare.

roberonde 17:5, 25:7; [råberong] damklädesplagg i form av en rock, åtsittande kring livet, nedtill vid och omslutande större delen av styvkjorteln samt vanligen draperad på denna, kom i bruk i Sverige på 1740-talet (s.LXXII).

Runius, Lucidor 24:2; skalden Johan Runius (1679-1713) och skalden Lars Johansson Lucidor (1638-74).

rusta 5:2, 21:6, 64:1; rumla, ruckla.

såla 59:2; = sula.

salopp 6:1, 13:1, 36:7, 42:5, 48:6, 50:2, 66:5; lätt rundskuren ärmlös damkappa.

salpetersjuderi 48:13; S. för kruttillverkning fanns på Kungsholmen vid Mälarstranden. Bellman anspelar på tukthuset som låg nära sjuderiet.

schtiber 59:2; Stüber: små mynt av ringa värde som var brukliga i nedre Rhendalen och i nederländerna.

Sein Diener 1:2; (ty.) (ödmjukaste) tjänare!

Serlachius (se Personerne under namn Movitz). Carl S. (d.1754), författare av det skapelsehistoriska diktverket Vårblomman, till vilket bl.a. Georg Philipp Telemann har skrivit melodier

Skottgränd 64:2; från Österlånggatan ned till Skeppsbron, känd för sina jungfruhus.

skrubb och ris 36:9; skrubb antyder det tunga arbetet i spinnhuset och ris den hårda bestraffningen.

slaktarhusbron 37:11; träbron över Norrström mellan Gustav Adolfs torg och Helgeandsholmen, där norra slakthuset låg.

snäll 19:2, 25:3, 37:7, 42:8, 75:1, snabb, rask, flink; duktig, kunnig, bra.

Solgränden 79:1; mellan Prästgatan och Stortorget.

soliloquium 23:1; (lat.: ‘ensligt samtal’) monolog.

söng 51:1, 51:4, 68:2; = sjöng.

språng 68:5; = sprang.

stämpel 25:5; "med uråldrig stämpel": med en prägel av uråldrighet.

stånddrabant 45:5; vaktpost på slottet.

stråpärlor 20:1, 76:2; smala, rörformiga glaspärlor, som hattbroderi.

struva 3:2, 17:2, 19:1, 46:2, 59:1, 62:5, 68:4; bakverk av ägg, socker och mjöl. Smeten ringlas genom en tratt ned i kokande flottyr, ibland på speciella struvjärn.

sultan 3:1, 67:5, 67:6; plym eller uppsättning av plymer som kvinnlig hårprydnad.

syrtut 47:1, 53:13, 62:6, 66:2, 69:1, 79:3, 82:6 (från fr. ‘sur tout’) livrock med stora slag, vanligen dubbelknäppt; brukades fram till 1778 även inom armén.

T. 53:1; Eric Thurin, trädgårdsmästare.

tenor 64:1, 76:3; D-sträng på violin.

Terra Nova 5:1 och 18:1; sjömanskrog.

Themis rättvisans gudinna och själva rättvisan, dvs rådhusrätten; ‘templet’ i 28:4 är sålunda rådhuset.

Thermopolium Boreale 9:1; (= ‘varmt försäljningsställe på norr’) ett ställe på norr där man säljer varma drycker: kaffehus på Myntgränden.

torndyvlar 59:1; = tordyvlar, okvädingsord för trumpetare.

travarlapp 62:10 lakej, betjänt.

Tre Byttor 51:1; Möjligen handlar det om krogen Tre Tunnor i hörnet av Drottninggatan och Klarabergsgatan.

Tre Liljor 44:1; värdshus vid Norrtullsgatan.

triton 25:1, 25:2, 50:1; havsgud av lägre rang, till hälften fisk, till hälften människa.

triumfant 59:2; taftartat siden med blommigt mönster, ansett som synnerligen dyrbart.

tross! 31:3; = minsann!

trurunt 19:5; (ljudmålande, härmande trumvirvel).

Tuppen 67:1, 67:2; krog i Gamla stan.

varme 49:7; = värme.

Venus 14:4, 17:7, 20:4, 21:7, 25:1-4, 40:3,6, 70:5; fornromersk gudinna, ofta identifierad med den grekiska kärleksgudinnan Afrodite.

Vesta 36:9; den husliga härdens gudinna i Rom.

vestal 7:3, 36:9, 56:1; Vestas prästinnor, vestalerna, var förpliktade till kyskhet. Bröt en v. mot kyskhetslöftet inmurades hon levande i ett gravvalv.

Wer da! (werda) 34:1, 59:2; ‘Vem där?’: utrop av skiltvakt, då någon närmar sig, hämtat ur tyskt kommandospråk.

Wismar 33:1, 46:1-3, 76:1; krog i Kolmätargränden uppkallad efter Wismar som på Bellmans tid fortfarande var svensk.

ä’ke (ep. 71) är icke.

Literatur:
Ordbok till Fredmans Epistlar, utarb. av Carl Larsson och Magdalena Hellquist, Lund 1967, (Almquist & Wiksell)
Fredmans Epistlar. Text- och melodihistorisk utgåva, red.: Gunnar Hillbom, James Massengale, Stockholm 1992
Carl Michael Bellmans Skrifter, utgivna af Bellmanssällskapet. Standardupplagan. Stockholm 1921-2003
Samlade skrifter av Carl Michael Bellman, utg. af J. G. Carlén, Bd. I-V, Stockholm 1861, (Norstedt)
Robert von Ranke-Graves, Griechische Mythologie, Quellen und Deutung. Hamburg 1960 (Rowohlt)

Nach oben