<<  zurück zur Übersicht <<           << zurück zu FE1-35 <<          >>  MP3  >>

 

Carl Michel Bellman
Fredmans Epistel
Betreffend seine Schöne und ihre Unbeständigkeit Angående sin sköna och hennes obeständighet
N:o 35

Gesang:
Fred Åkerström

(P) Metronome
Aufnahme: 1974
Dauer: 7' 22''
Ausschnitt:1' 35''


Übersetzung:
K. Utschick
Brüder, sie irren durchs durstige Land
zum blinkenden Glas an der Schänke,
alle gelangen zum labenden Strand.
Trinkt, Brüder, löscht euren Brand!
Hör, wie sie tapern und schlurfen im Sand,
tappen an Türen, an Tische und Bänke,
tummeln und taumeln, den Krug in der Hand,
mit Blut an Gesicht und Gewand.
Vater Mowitz, schenk ein, schenk ein!
Ans treulose Mädchen ich sterbend denke,
Nacht und Tag nur der Branntewein
Trost kann in Trauer mir sein.
Bröderna fara väl vilse ibland
Om glasen men inte om krogen;
Alla de hitta till druvornas land.
Drick, bröder, drick litet grand!
Hör hur de stulta och skrapa i sand,
Famla på dörrar och bulta med knogen,
Ragla och tumla med stopet i hand
Och blöda om tunga och tand.
Fader Movitz, slå i, slå i!
Min flicka har glömt mig, jag dör trogen.
Natt och dag jämt i fylleri,
Skall all min sorg gå förbi.
. . . . . .